Vinterbilder från Sälen
Kan inte låta bli att förundras över naturens skönhet. Här är lite fler vackra bilder från vintriga Sälenfjällen, som vi tog under våra juldagar där:).
Erfarenheter från en alternativ jul
Så har vi firat vår första alternativa jul. Jag hade inte kunnat föreställa mig hur skönt det faktiskt skulle komma att bli.Tidigt i höstas bestämde vi ju oss nämligen för att göra vår jul helt annorlunda än vi brukar, som jag skrivit om tidigare. Framförallt ville vi fira julen i lugnare tempo, i mindre skala utan allt för mycket förberedelser och stress, och samtidigt "minska" ner på vår konsumtion...eller, nåja; byta ut det vi vanligtvis konsumerar mot något annat.
Vi satte oss ner med barnen och frågade hur de tänkte kring julen och vad de skulle uppskatta att göra. Vi förklarade att vi skulle kunna ta de pengar vi vanligtvis lägger på t ex julklappar, och göra något tillsammans istället. De höll med. De älskar att åka skidor, så valet var givet: vi sticker till Sälen. Med ett betydligt mindre julbord än vanligt, och några få små symboliska julklappar nerpackat i väskorna! Släkten vidtalades, och vi sade som det var; de fick gärna ge barnen en liten slant till upplevelser istället för en massa onödiga prylar.
Julaftonen tillbringades på skidor i backarna, för egen del blev det längdskidåkning hela julaftons förmiddag i ett vintrigt sagolandskap. Jag saknar utförsåkningen jättemycket, men nu är det som det är med mina ryggproblem. Jag är glad att kunna röra på mig i naturen trots allt. Eftermiddagen tillbringades inne i värmen. Medan Kalle pågick fixade vi, tillsammans med svärföräldrarna, fram ett enkelt julbord. Efter maten fick barnen varsina presentkort i sina favoritbutiker, ett par sällskapsspel (som vi spelade resten av vistelsen) och några böcker att läsa.
Skönast har varit frånvaron av stress och att jaga runt, möjligheten att vara mer tillsammans än vanligt, mindre "måsten", och mer avkoppling i form av naturupplevelser, tillsammans. Det enda barnen uttryckt att de saknat denna jul, har varit julgranen (!). Till nästa jul får vi se om vi gör om detta igen, eller om vi får köra ett traditionsenligt julfirande.
Nu väntar ett större nyårsfirande på sin planering..ha en go fortsättning!
Julgodistillverkning Deluxe
Ikväll infann sig stora julgodistillverkardagen. ideen är enkel, tre familjer träffas och gör olika sorters godis, och sedan delar vi upp mellan oss. Idag blev det bland annat chokladdoppad lakritskola, amerikansk chokladfudge med pecannötter, Mariannekola och Rocky road..
Tankar om att inte räcka till
Julen närmar sig allt snabbare och med den också allt som ska hinnas med. Även om min familj och jag valt att dra ner tempot rejält hemmavid i år, så är det ovanligt stressigt på jobbet. Inom mitt verksamhetsområde, elevhälsan, så händer nämligen något kring jultid och inför sommarlov. Elever som har det svårt på olika sätt, mår tyvärr oftast sämre inför ledigheter. Skillnaden mellan de som har, och de som inte har (och då menar jag stabila familjesituationer, vuxenstöd, goda familjerelationer, goda ekonomier med möjligheter till julklappar och semesterresor) - blir så påtaglig just kring julen och sommarledigheten.
Det är lätt att känna att man inte räcker till. Jag lever heller inte direkt som jag lär här; för det är svårt att försöka vara nöjd med den insats man har möjlighet att göra. Jag avslutar varje dag med att gå hem med känslan att jag kunde kanske klarat av att göra mer. Borde gjort mer. Borde hunnit träffa den och den. Prioriterade jag rätt idag?
Det är då jag ändå finner någon slags tröst i Tomas Sjödins ord. Jag har skrivit om honom i tidigare inlägget "Hasandets sköna konst".
Han har sagt så här:
"Man behöver inte räcka till. Många säger att de inte räcker till. Inte som föräldrar, inte som livskamrater, inte på jobbet, inte hemma. Och framförallt inte på jobbet OCH hemma. Fungerar det på ena stället, så larmar det på det andra. Och med utandningsluften kommer inte sällan en suck med orden jag räcker inte till.
Och då måste man få fråga; vem är det som har hittat på att man måste räcka till? Och vem har fastställt och normerat vad en människa i såfall ska räcka till för? Det här finns beskrivet i en text som är närmare 3000 år gammal; profeten Jesajas bok. Profeten beskriver en otillräcklighet med orden bädden är för kort när man sträcker ut sig i den, och täcket är för smalt när man kryper ihop.
Det är en illustration av att människan har förblivit sig ganska lik, och inte är kompatibel med egna och andras förväntningar.
Tänk om det är en del av människans konstitution; att inte räcka till? Och att det finns en tanke bakom det? Nämligen att vi ska söka oss tillsammans och vägra begränsa resurserna till de egna, och vägra begränsa tillvaron till andras krav och förväntningar.
När man inser att man inte räcker till öppnar man sitt liv för de hjälpkrafter som finns att tillgå. De gånger då livet fått en oväntad vändning är sällan då jag ryckt upp mig och tagit nya tag. Utan det är när jag slutat att rycka upp mig, släppt taget, och öppnat mig för hjälp".
Tänkvärda ord, särskilt så här i jultider.
Och avslutningsvis, någon annan sade: "Man behöver inte räcka till, det räcker att finnas till" och vad kan vara mera sant.
En god jul tillönskas er alla, därute :)
Att laga lever med simglasögon på
Efter en härjad vecka kände jag mig lättad över att vänner hörde av sig och erbjöd sig att komma över och laga mat, denna lördagskväll. Alla var nöjda och glada med upplägget, dvs de flesta. Några knorrade nämligen över hennes val av maträtt: Anas levergryta. Nu kan jag höra hur ni läsare också knorrar..men det är verkligen en vanesak att äta lever..precis som mycket annat.
Jag tror helt enkelt att ni skulle bli väldigt positivt överraskade om ni vågade er på att laga den! För den som är ovan vid lever så rekommenderar jag att ni börjar med att laga kycklinglever, den är mildare än ungnötlever.
Grytan har min kompis döpt efter en fd pojkväns mamma; Ana från Costa Rica, som brukar laga den. (Men det finns inget Costa Ricanskt över den)..
Den är superenkel att laga; stek en väldig massa finhackad lök tillsammans med hackad bacon, ha i lever i småbitar, strö över lite mjöl, salt och vitpeppar. Sedan på rejält med grädde och vitlök. Klart! Servera med ris! Barnen lurade vi en aning genom att säga att det var köttgryta, och det gick vägen..:)
Min kompis Kaosdirigenten kan för övrigt inte hacka lök utan simglasögon, som ni kan se nedan. Det ser jäkligt konstigt ut att ha en människa med simglasögon på, lagandes lever i köket..det kan jag lova :)
Nu sitter vi mätta här och väntar på efterrätten; ikväll blir det äppelpaj med lite hett the som avslutning. Ha en trevlig helg på er därute!
Snöänglarnas saffransbutterkaka med vit choklad och mandelmassa
I veckan kom då det vi bävat för under några år, nämligen en dag med hur mycket snöfall som helst - i kombination med en trasig traktor..(Vi har hjälp med plogningen av en granne som har en, eftersom vi har en ganska lång väg fram till huset). Med hjälp av en annan granne med spade, så kunde vi åtminstone få en tillfällig plats för bilen, som tur var. Lite senare överraskade sonen sin mamma rejält med att ha handskottat i över en timme, när jag trodde att han fortfarande var ute och lekte! (Det var lite samma känsla som i den där Trissreklamen.."Plötsligt händer det..!)
Jag gillar egentligen inte vintern alls. Den dagen jag inte arbetar längre har jag för avsikt att emigrera några månader om året, det har jag sagt här hemma..men till dess är det bara att bita ihop. Åt andra sidan är det ju väldigt vackert, det går inte att säga annat..Jag passade på att fotografera lite, medan ungarna lekte ute.
På eftermiddagen fick jag för mig att baka en saffransbutterkaka med vit choklad. Jag letade efter recept, men hittade inget. Det slutade med att jag använde ett vanligt grundrecept på saffransdeg, som jag fyllde med smör och riven mandelmassa. Penslade sedan med ägg, hade på pärlsocker och mandelspån. Den vita chokladen hackade jag över i slutet av gräddningen, för den är rätt värmekänslig. (175 g ca 25 minuter)
Tips! Glöm inte att ställa bullbitarna en bit ifrån varandra i formen (se bild), för de behöver plats att jäsa! Om du vill kan du ha glasyr på, jag hade det..men det funkar utan tack vare chokladen.
Om rätten att vägra försonas med en förälder
Av en slump sprang jag på "Felicia försvann" av Felicia Feldt. Boken kom redan 2011 och har varit omdiskuterad och recenserad rätt många gånger, utan att jag kommit till skott att läsa den.
En av recensenterna på DN, Jens Liljestrand, beskriver innehållet, inledningsvis, på det här sättet:
"..Felicia försvann” är en sårig och trasig memoar om ett liv i skuggan av en självupptagen och dominant förälder. Inte ens i skönlitteraturen har jag läst en bok så till brädden fylld med hat mot en förälder. Boken är en offentlig avrättning, utan försoning, utan nåd. Mamman hängs ut som en alkoholiserad, nyckfull, narcissistisk och sexuellt gränslös demon, som gör familjen till experimentverkstad för sina bisarra uppfostringsidéer. Det pikanta i sammanhanget är förstås att mamman inte är vilket socialfall som helst, utan Anna Wahlgren, en av Sveriges – numera också världens – mest kända profiler inom just barnuppfostran.."
Du hittar en intervju med Felicia Feldt här där hon berättar om bakgrunden till boken:
http://mabra.com/felicia-feldt-jag-var-radd-for-min-egen-mamma/
Felicia Feldt har, vad jag förstår, fått ta emot både ris och ros för sitt beslut att skriva boken.
I sin helhet känns boken som en terapeutisk bearbetning av en barndom och uppväxt, vilket hon också säger att den är, i intervjun här ovan.
Som om hon äntligen fått släppa ut något som behövde bevittnas och kommenteras av andra, för att hon skulle kunna påbörja sitt tillfrisknande. (Modern Anna har besvarat "Felicia försvann" genom att skriva en egen bok; "Sanning och konsekvens").
Hur som helst, jag fastnar i Felicias berättelse, känner själv igen och fascineras av de familjemönster och den dysfunktionalitet som uppstår i familjer där föräldrar på olika sätt brister i sitt föräldraskap. Syskon som vänder sig emot varandra, hur ett syskon utpekas som en jobbig rebell som fular ut sig, eller alltid förstör stämningen, medan ett annat barn håller föräldern om ryggen och är den "skötsamma". På det sättet blir samtliga relationer i familjen fördärvade och påverkade.
Min erfarenhet är att det ofta blir så i familjer där man inte får vara ett barn, där man av olika anledningar tvingas ta vuxenansvar och vuxenroller, pga t ex föräldrars missbruk eller psykiska sjukdom.
Felicia väljer att vägra försonas med sin förälder. Det är lite tabu att göra det. Får man göra det? Är det ett misslyckande? Eller ett sätt att överleva? Vi människor är ju så intalade att vi ska förlåta.
De som väljer att inte ha kontakt med en förälder, har ofta fattat det beslutet efter stor vånda och stor sorg.
Det sker, när föräldern ifråga har svårigheter att själv blicka inåt, och ge barnet rätt i sina upplevelser. I den egna bekantskapskretsen finns flera personer, som har ställts inför dessa val, för att få möjlighet att få lugn och ro, och för att kunna gå vidare med sina liv. Vi har då pratat om det, vridit och vänt på det, och jag har haft full respekt för deras val.
En förälder som inte klarar av att vara en förälder, även åt sitt vuxna barn, tar så oerhört mycket energi och orsakar så mycket sorg. För en del människor blir en fortsatt kontakt som att ständigt utsätta sig för barndomens trauma. Hur stora konsekvenserna kan bli, för det egna psykiska måendet, att ha en förälder som brister, illustrerar Felicia Feldt väl i sin bok, läs den.
Julkul eller julstress
Vaknar sakta till denna lördagsmorgon, och börjar dagen med att titta ut genom fönstret. Trädgården är passande nog vackert pyntad med ett lager av snö.
Det är dock mer än vad man kan säga om insidan av mitt hus. Inte ett enda julpynt så långt ögat når. Jag har inte ens gjort i ordning någon adventsstake! Känner jag mig själv, så kommer jag inte hinna få fram någon till imorgon heller. Jag brukar vara lite sen med det där. Och som många vet, verkar det tyvärr falla på kvinnans lott (?) att ordna med sådant. Det är den riktiga kvinnans domäner, liksom, så tar inte jag fram den i tid, så kommer knappast min man att göra det heller.
Jag uppskattar verkligen att komma hem till juliga hus, men har svårt att få till det. I allafall i tid :) Men jag stressar inte upp mig över det, tvärtom..jag känner mig väldigt lugn. Som jag skrivit om i ett tidigare inlägg, så har vi lite alternativa planer för firandet av julen i år. Så jag tänkte bara göra det jag tycker är roligt. Allt pyntande går bort, (var är kartongerna med julpynt egentligen? Jag vet inte var jag ska leta?) och inga inköp av hyacinter eller julstjärnor som står och vissnar, och absolut inga julgardinsuppsättningar som jag inte får ner förrän till sommaren (så var det i år)..
Så vad uppskattar jag med julen? Jo, ni som känner mig vet att det är goda saftiga lussekatter, saffransbröd med vit choklad och mandelmassa, hemgjort godis, rykande hett the och pepparkakor, glögg och en massa god mat. Så jag lägger krutet där, nu när jag uppenbarligen är född med någon form av defekt gen, för att ha utrustats med ett öga för det estetiskt tilltalande, vackert inredda julhuset :)
Om någon av er andra upplever något som stressande och rätt tråkigt kring julen, så föreslår jag att ni lägger ner det. Pina er inte. Hatar ni att baka, så strunta i det! Det finns en massa gott att köpa. Gillar ni inte att städa, tagga ner kraven på hur det måste se ut. Gillar ni inte att inreda, som jag, skippa det och satsa på annat som ni tycker är roligare. Det kommer att vara första advent imorgon, oavsett om man har en superstylad ljusstake, eller inte. Det går bra att tända andra ljus, i mörkret.
En del läsare är säkert superproffs på planering, och gör allt i god tid, och tycker det är roligt. (Och inte att förglömma; har ekonomi att göra det..) Vi som är sämre på att planera får vackert se till att anpassa oss efter att se till att vi orkar med den, och inte är helt utschasade över allt man försökt hinna med. Vi duger ändå, både som föräldrar (och kvinnor).
Nu ska jag gå och baka ut mitt saffransbröd, som står på jäsning. Finns det något bättre en vacker vintermorgon än att äta en god bulle? Köpt eller hembakad, spelar ingen roll :)