HullerOmBullar.blogg.se

Idag var det måndag. Det är min äldste sons dag att laga middagen på, han är 12 år. De har varsin dag i veckan då de är mer delaktiga, utifrån sin egen förmåga. Det är verkligen ett tips jag har, ge era barn ansvar för att laga en måltid en gång i veckan! I början var det lite klagan, men nu verkar det som att de tycker att det är roligt. Jag tror att det är viktigt att de är delaktiga i det som rör familjens vardagliga liv.

 

När de ibland klagar på vad som serveras (och gode gud, de gör de ofta!) så ska de ha en uppfattning om att mat planeras, inhandlas och tillreds...och att det tar tid. Ibland min tid, ibland av deras tid.

 

Genom att vara med och planera och laga maten, och umgås kring tillredningen så får de något med sig och tränar på flera saker. De har en tillhörighet, och bidrar till fler människor än sig själva. De lär sig något som medför självständighet så småningom.

 

Min uppgift som förälder är inte bara att servera mina barn, jag måste se till att de klarar sig utan mig en dag.

 

Att både göra sina barn delaktiga och ge dem ett sammanhang där de efterfrågas och är viktiga, samtidigt som de lär sig att de klarar av saker, är bland det bästa man kan ge sina barn, tror jag. På bilderna ser ni sonen laga en enkel fiskgratäng.

 

Lägg lax i en smord form, strö över lite hackade tomater. Blanda cremefraiche med lite ajvar relish, salt och peppar. In i ugnen tills fisken är färdig, ca 20 min. 

 

 

   

 

                                                     

Jag är bra på en hel del, men det här med teknik är inte min kopp the riktigt..som tur är har jag goda vänner.

Äntligen har jag en schysst header, vad tycks?

 

Tack till min kompis Göran som är mycket bättre än mig på sånt..Det kommer kosta mig några middagar, men det är det värt! Om du är nyfiken på vad han sysslar med besök gärna hans hemsida: 

 

 

I förrgår var vi inte sugna på att laga middag, tiden hade sprungit iväg och vi ville ha något snabbt. Jag stack iväg för att hyra en film, (det blev passande nog "Eat, pray and love) och kom hem med lite ostar, färska hallon och physalis. Det åkte med ett bröd från Printz bageri också..(Tror de har ett surdegsbageri i Stallarholmen?), brödet "Frukt". Det är ett mycket grovt bröd med hela korn och torkad frukt. Det söta passar ostens sälta perfekt.

 

Mina favoritostar just nu är Gruyere, Manchego, Taleggio och färskost med pepparrot. (Ibland gör vi egen färskost genom att låta vanlig fil rinna av nåt dygn i ett kaffefilter. Jättegott på hårt bröd. Vitlök eller pepparrot är alltid gångbar smaksättning).

 

Igår kväll kom vänner på besök. De hade köpt med sig färsk kycklingfile, som vi marinerade i bl a chiliolja, spiskummin, vitlök och salvia från trädgården, innan vi grillade den. Barnen ville ha potatis, så vi ugnsbakade dem, kryddad med salt och rosmarin i kraftiga halvor tillsammans med cocktailtomater. Jag gillar att ugnsbaka tomater, de blir så söta och goda!

 

Eftersom jag hade ädelost kvar från gårdagens ostbricka gjorde jag en snabb röra med den och grekisk yougurt, istället för sås. Den behöver inga kryddor, inte ens salt, för det blir tillräckligt med sälta från osten. Självklart funkar det bra att välja fetaost istället om man har svårt för bluecheese.

 

Jag jobbar på det här med att lägga in bilder, så det kommer mera!

 

 

 

 

 

 

Mina barn skulle lätt kunna bli flingknarkare. Om jag tillät det. Men som tur är har jag fortfarande en viss bestämmanderätt i den här familjen. Jag märker att de mår bättre och håller sig mätta längre om de äter lite stadigare frukost än t ex jordgubbsfil och Frostflakes eller Start (smulade havrekakor?). Det betyder inte att de aldrig får det, vi varierar oss. Men vi pratar om att kroppen behöver vissa saker för att fungera bra, och att man behöver skilja på vad vi äter till vardags och vad vi äter till helgen eller vid festligare tillfällen..

 

Jag tror inte på att bli fanatisk kring mat (eller nåt annat heller för den delen). Sakta men säkert har vi kunnat introducera vanlig fil igen, och de cirkulerar mer kring de flingsorter som inte innehåller allt för mycket socker. Det finns helt klart en vinst i att servera barn lite mer protein och minska på allt för snabba kolhydrater, men var och en gör som den vill.

 

Bästa frukosten för egen del just nu är krämig äggröra (2 ägg och två msk grädde per person, rörs ihop i en teflonkastrull) serveras med ett par-tre kalkonskivor ibland bacon, tomat och paprika och en kopp the. När barnen ville prova upptäckte de att det var riktigt gott, så de vill också ha det ibland. Jag står mig i fem timmar på den frukosten och slipper störande sötsug.

 

En annan barnfavorit har blivit äggröra med ost. Gör då som ovan och skiva ett par tre ostskivor över som får smälta ner. Eller en omelett med ostfyllning, funkar även som en snabblunch. Ibland har jag ner blandade grönsaker i omeletten (då med det finare namnet Fritatta..)

 

Ikväll väntar nya grillgäster, det ser jag fram emot. Jag återkommer med en uppdatering om vad som bjuds, men det lutar åt kyckling :)

 

 

 

 

 

Vi har en ny kategorisering och benämning av ilska i vår familj. Naan-brödsraseriet. Ett praktiskt uttryck. Används gärna med fördel i meningar som "Nu är du så där Naanbrödsrasande igen, nu får du lugna ner dig"..

Uttrycket kom sig av att jag glömde beställa Naanbröd på indisk restauarang häromdagen, (jag glömmer ofta. Vill du ha Naanbröd, be någon annan) varpå R gick för att fixa det medan vi andra började äta. Han blev borta lääänge. Jag började fundera över om personalen gått för att köpa mjöl. Om de åkt till Indien rentav för att skörda vetet.

Vid en efterforskning hittar jag R ståendes vid köksdomänerna. De hade på riktigt börjat att knåda degen och han ser på! I min värld skiter man i att köpa naanbröd då och går tillbaka och fortsätter äta maten innan den kallnar..men..I hans så väntar man på att det bakas klart. Oavsett hur lång tid det tar.

(Vi pratar för övrigt ofta om det här med "i min värld" och "i hans värld". Vi lever oftast i samma, men det är ju inte alltid friktionfritt..)

En..hm..dispyt uppstår sedan vid det trevliga matbordet.

1. Vems fel var det? (Måste alltid redas ut!)

2. Det är alltid R:s fel.

3. Han tycker alltid att det är mitt fel.

4.Han får äta sin Rogan Josh kall. Och ensam eftersom vi andra ätit klart.

5. Han tittar på mig med raseri i ögonen för att jag vill förklara en gång till att man inte väntar medan folk bakar bröd = naanbrödsraseri.

Efteråt skrattar vi åt det, som vi brukar. R blir sällan arg, men jäklar om man ifrågasätter hans behov av Naanbröd. Då kan det gå illa.

 

Hört talas om Neofobi? Ett finare namn på när man har svårt att prova nya smaker. Allmänt känt bland många föräldrar som ihärdigt försöker få sina kinkiga pluttisar eller tonåringar att smaka av allt och älska mat som grönsaker, fullkornsbröd eller köttfärssås med fruktade lökbitar i. Ett litet problem i vissa familjer och ett jätteproblem för andra.

 

Förklaringen ligger i våra ärftliga anlag, det har varit en överlevnadsmekanism, tänkt att skydda oss från att äta av okänd, farlig mat. Det fanns helt enkelt en anledning till att förr vara lite skeptiskt inställd till ny föda. Risken idag för att mamma eller pappa ska servera dödlig fiskgratäng till middag får dock ses som rätt minimal..

 

Idag har det kanske blivit ett hinder för barn att äta mer allsidigt. För många försvinner neofobin bortåt 7-8 årsåldern, för andra hänger det envist kvar, i större eller mindre omfattning. Vad kan man göra åt det?

 

Min erfarenhet är att det är lätt att som förälder endera bli alldeles för följsam (Jag steker bara pannkaka åt honom, för det är det enda han äter, och han kommer dö av svält om jag inte gör det) alternativt att matstunderna präglas av tjat, hot och negativitet. Jag tror vi alla kan känna igen oss i bägge förhållningssätten...

 

Jag menar..vem har inte svettigt gormat "VI SMAKAR AV ALLT!!" efter att ha trätt curryräkor på spett i flera timmar? Eller haft grillkorv med till vännerna som man vet kommer servera grillad fläskkarre med synliga fettränder.

 

Det finns många teorier om hur man på bästa sätt får sina barn att äta bra.. Sätt upp ditt mål. Mitt är att jag vill att barnen ska lära sig att njuta av god mat, äta allsidigt och i lagom proportioner. Barn behöver öva länge för att lära sig acceptera en ny smak, så det gäller att vara hyfsat envis och servera samma rätt om och om igen. Själv serverar jag faktiskt inte heller så många mellanmål, för vår del har jag upptäckt att hungern är bästa kryddan. Gillar de inte maten så serverar jag inget annat. Det kommer en ny chans att äta om några timmar, kanske passar galoscherna bättre då..?

 

Vi pratar alltid positivt om att äta. "Smaka, om du inte tycker om efter det är det ok". Vi låter också barnen delta i tillagningen (mer om det en annan gång). Vi äter också rätt varierat, serverar mycket grönsaker och färgglad mat, gärna i olika skålar så de kan plocka lite som de vill. Om man t ex vill att barnen ska äta sill, så måste man servera det då och då..:)

 

Barn är väldigt olika, som i alla andra sammanhang. En del kan vara otroligt mer envisa än andra barn när det kommer till att prova nytt. Varje förälder känner sitt barn bäst, och har sina egna knep, dela gärna med dig av dina erfarenheter! 

 

 

 

 

 

 

-Aubergineröra (stek aubergineskivor riktigt mjuka i olja, mixa med vitlök, yogurt eller cremefraiche)