HullerOmBullar.blogg.se

Det var en gång..en stuga i Solvik

Publicerad 2013-02-23 19:57:00 i Allmänt, Barn och familj, Leva tillsammans,

Det var en gång...en liten röd stuga som låg i Solvik. På en sten på den numera övervuxna tomten har några målat "1969" med röd färg. Huset är borta, utedasset likaså. Mindre träd och sly växer och har tagit över den tidigare pedant skötta tomten, med utsikt över Mälaren.
 
"Några" var Stina och Tore. 1969 var året då de började arrendera den lilla stugan med tillhörande utedass. En tillflyktsort från arbetet på Fil-Öbergs och TGOJ, i Eskilstuna. De betalade 1800 kr om året till bonden som ägde marken. På den tiden cyklade de dit, fullprovianterade, en sträcka från centrum på ca 2 mil, 
 
Där tillbringade de somrarna tillsammans med barn, barnbarn och vänner. Ett sommarparadis i all enkelhet, stugan var utan både el och vatten. Maten lagade de på gasolspis. Ja, både uppvärmning och kylskåp gick på gasol. Enda förströelsen att tala om var en batteridriven radio. Ingen tv, inga mobiltelefoner. Istället löstes korsord, det spelades kort, kastades pil, fikades, pratades, spelades badminton, varvat med ett och annat dopp i sjön. Det fanns gott om blåbär, och mången tallrik med bär och mjölk intogs. Där fiskades, dansades, tjafsades, älskades och firades det. Om det berättar min man, som ofta tog cykeln ut till sin mormor och morfar.
 
Varför berättar jag det här? Jo, vi åkte förbi där idag. Tänkte att vi kanske kunde se om stugan stod kvar, eller om någon tagit över tomten och byggt nytt. Istället stod vi och tittade på en plätt natur, som smält ihop med sin omgivning. Det enda som fanns kvar var stenmuren, intill vilken vi suttit och grillat på stugans uteplats, och vilken vi tältat bredvid, när vi var unga, min man och jag.
 
Hur underligt är det inte, hur livet kan upplevas som likadant, dag efter dag efter dag, år efter år. Ibland suckar och irriterar vi oss, önskar oss nya upplevelser, kanske nya vyer, nya ägodelar. Ibland väntar vi på framtiden, längtar någon annanstans, väntar på morgondagen. Allt medan livet faktiskt pågår hela tiden. Sällan tänker vi på att en dag har vi bara minnen, som bara vi som var där kan minnas. 
 
Stina och Tore är borta sedan rätt länge. Av trettio års sommarliv finns inga spår, åtminstone för den utifrånkommande betraktaren.
 
Och någonstans under snön ligger där en sten, som någon kommer fundera över varför den är märkt med 1969.
 

Kommentarer (0)
Eskilstunahistoria, Solvik, Sommarparadis, Sommarstuga,

Potatissallad på franska

Publicerad 2013-02-15 18:00:00 i

Min favoritmorbror blir 50. Det måste naturligtvis firas. Ryggskrället vill som vanligt inte vara med, trots ett införskaffat "njurbälte", då är det tur att den yngre generationen kan inkallas. Som ni vet sedan tidigare, så tycker jag att matlagning är en måstesyssla att lära ut till sina barn, och de kan hjälpa till med rätt mycket, rätt tidigt.

Så medan jag smyger omkring här med det otroligt fula bältet på och ger order, så får min stilige son skära kokt potatis i bitar.

Varmrökt lax och fransk potatissallad ska nämligen serveras den blivande 50-åringen, och här kommer mitt bästa recept! (En variant från Arla) Passar till (nästan) allt.

  • 500 g kokt kall potati
  • 1 st färsk rödlök

Aiolidressing:

  • 1 st äggula
  • 1⁄2 tsk dijonsenap
  • 1⁄2 dl Arla® Smör-&rapsolja oliv
  • 1 st vitlöksklyfta
  • 1 tsk citronsaft
  • salt och peppar
  • 1⁄2 dl grovhackade färska blandade örter (Elliot tog basilika och timjan)
Blanda potatisen skuren i bitar med finhackad rödlök och örter. Blanda dressingen i en skål och skeda över. Rör ihop försiktigt, låt stå några timmar innan servering.
 

 

 

Kommentarer (0)
50-årsfest, Fransk potatissallad, varmrökt lax,

Iris Ilone has left the building..

Publicerad 2013-02-13 18:12:00 i Barn och familj, Leva tillsammans, Lästips, Sorg,

Sedan ett par dagar tillbaka är det ingen överdrift att säga att det råder något av förstämning i huset.. Familjens älskade guldhamster blev från en dag till en annan hastigt sjuk och gick bort. Hon drog sina sista andetag och dog i händerna på mig, med barnen gråtandes runt omkring. Det är märkligt hur fäst man kan bli, till och med vid den som många av våra vänner kallat "den där lilla råttan".
 
Här lever vi i en värld med miljöförstöring, svält och krig, och här sörjer vi en liten hamster (som vi dessutom tog till veterinären, i ett försök att se om det kunde röra sig om något botbart). Denne veterinär ringde idag för att följa upp medicineringen, men han fick nöja sig med ett "jag beklagar sorgen" när jag berättade att Iris Ilone Guldhamster (med stamtavla!) tyvärr vandrat vidare till de sälla jaktmarkerna. 
 
Mina tre barn, med helt olika personligheter, har handskats med det var och en på sitt sätt. En verbaliserar och är känslomässig kring det som hänt, en annan har dragit sig undan, gråter och har svårt att överhuvudtaget prata om det. Den yngste har berättat i skolan, klurat på det för att sedan släppa det.
 
I morse konstaterade en av dem att det vore kanske bra att köpa den där "Sorgboken" (Maria Farm) som de pratade om i tvs morgonsoffa..-Jag tror i och för sig att den är skriven till barn som förlorat en förälder, sa jag lite försiktigt..men fick bita mig i tungan för här gäller det att ha respekt för sorgens uttryck..
 
Och föräldrarna? Ja, vi är också lite dävna..vem kan inte låta bli att charmas av en liten handtam, toalettränad och kelig hamster? Det lilla korta livet - det lilla i det stora - en vän som har ett värde och måste sörjas.  Sov gott Iris, hälsa hamsterhimlen!
 

Att få somna i frid, det passar
en liten hamster med trötta tassar.
Du få möta de små, lilla vän,
alla kommer till slut hem igen.
Det är sant och det är visst
alla kommer hem till sist

 

Kommentarer (0)
Guldhamster, Maria Farm, När husdjur dör, Sorgboken, Veterinär, husdjur,

Det händer något vid 40 - relationskriser, nojor och "är det så här det ska vara"?

Publicerad 2013-02-10 16:52:00 i Kommunikation, Leva tillsammans, Livsval, Lästips, Relationer,

"Vi hämtar och lämnar, handlar och städar, längtar efter nya köksluckor, sovmorgon och semester. Men vi längtar sällan efter varandra". 
 
Orden är författaren Gunilla Bergenstens. Boken heter "Att älska varandra i längden - och på bredden". Den handlar om att vara gift och om att fortsätta vilja vara det. Länge. Gunilla Bergensten har skrivit en rolig och inspirerande bok om att ett långt äktenskap inte behöver innebära tystnad och tristess. Men också om hur svårt det är. Gunilla Bergensten har genom sina böcker gjort det till sitt signum att sätta fingret på det vardagliga, vardagsdramatiska i detta med att leva tillsammans. Hon skriver med hög igenkänningsfaktor, med humor och allvar.
Gunilla har även skrivit boken med den lockande titeln  ”När jag fyller 40 ska jag vara snygg, rik och lycklig (och yngre)” som skildrar Gunillas år som 39-åring i dagboksform.
 
"...Säga upp sig, vara otrogen eller flytta till Nässjö? Märkliga grejer började hända när Gunilla Bergenstens bekantskapskrets började 40-årskrisa. Författaren försökte ta reda på vad som pågick och skrev en bok. För många av oss händer det något vid 40.Vi börjar ifrågasätta både våra liv och kroppens förändringar. För författaren började 40-årskrisen göra sig påmind när telefonen plötsligt började ringa hemma i radhuset i Göteborg. Gunilla var då 39 år och den ena väninnan efter den andra ställde frågan om det inte skulle vara mer än så här? Deras makar ville endera bygga garage, hade varit otrogna eller ville skiljas...".
 
 
När man som jag både närmar sig just 40, och också lever sedan länge i en kärleksrelation kan man inte hjälpa att dras till ämnet. Nu har jag/vi turen (och åtminstone en viss skicklighet, om jag får skryta) att leva i en relation som är i allra högsta grad levande och "i arbete". (Den som tror att man lever i en lång och kärleksfull relation utan kriser, diverse investeringar och hårt arbete lurar sig själv). 
 
Men precis som författaren säger i en intervju, så har jag i tidigare inlägg också konstaterat att det är naturligt att människor halvvägs i livet börjar ställa sig nya frågor, framförallt om hur de vill leva sina liv. Och jag tror att det är något bra. (Under förespegling att man själv tar ansvar för sina egna val, och inte lägger över hela ansvaret på den andre partnern "som inte lyckats att vara drömkvinnan/drömmannen"). 

 

"Mellan 30 och 40 var den stående frågan ”vet ni någon bra rörmokare?” eftersom alla höll på att renovera sina kök. Men nu blev frågan i stället ”ska det inte vara mer än så här?”

"Att vi som hade lovat varandra som 20-åringar att inte leva våra föräldrars liv bara körde på, för att sedan upptäcka att det var precis det vi hade gjort. Det går så fort under de här åren och vi hinner inte riktigt tänka. Vi kanske skaffar för stora hus, nya kök och renoverar både ett och två badrum, och vi låser upp oss ekonomiskt så att vi inte har utrymme för annat. Gunilla menar att även om det sällan är dåliga val man har gjort, utan tvärtom väldigt välgrundade sådana, så kommer ofta frågan ”var det detta jag ville?” upp några år senare".

"Jag tror att om man kanske hade gjort lite mer oväntade val som 30-åring, så hade det inte blivit så knepigt vid 40. Om man hade överraskat sig själv någon gång då och då, och ställt sig nya frågor, så hade det kanske blivit mer spännande. Att den här krisen kommer just vid 40 tror Gunilla beror på att de mest hektiska småbarnsåren är förbi. Man har tid att krisa för att barnen äntligen är större och vi får egen tid till att fundera på hur man har det.

"När det inte bara måste pratas om vem som var uppe sist på natten, och när antalet skridskodagar och matsäckar minskar, då har man tid att ifrågasätta om det verkligen är så här man vill ha det".

Sammanfattningsvis kloka ord från en cool författarinna, värd att läsa. För dig som ev håller på att arbeta ihjäl dig hemma rekommenderar jag även boken "Familjens projektledare säger upp sig", jag skrattade så jag grät i vissa avsnitt. Personligen har jag sedan länge avsagt mig projektledarskap, delvis, (av den anledningen att jag är helt ofattbart usel på det) men tror att många kan känna igen sig!

 
Kommentarer (2)
Att älska varandra i längden och på bredden, Familjens projektledare säger upp sig, Gunilla Bergensten,

Cookies and cream - Oreocupcakes på mitt sätt

Publicerad 2013-02-09 19:39:00 i

Ikväll hade jag vänner över på en försenad födelsedagsmiddag, och födelsedagsbarnet behövde skämmas bort lite extra. Det finns många Oreocupcakesrecept på nätet, men jag hittade inget jag var riktigt nöjd med. Till hennes ära skapade jag därför en egen variant; en cupcakedröm fylld med en grundsmet på farin, ägg, smör, kaksmulor och hackad mörk choklad. I mitten en överraskning i form av en hel inbakad oreo. Ovanpå en frosting med vispad grädde, kaksmulor, kakao och vanilj.

Ännu en gång har jag låtit mig inspireras av min baktokiga kollega som publicerade sin version för några dagar sedan, se recept på "helchokladcupcakes" med en frosting på smörgrund här http://jagendastjag.blogspot.se/2013/02/oreo-cupcakes.html

Mitt recept hittar du efter bilderna. Nu knäpper vi på mellon, och njuter med lite kaffe och the, ha en trevlig kväll :)

 

 

 

 

 

Oreocupcakes a la Victoria

Ca 12 st

125 g smör

2 dl farinsocker

2 ägg

2 tsk vaniljsocker

2 tsk bakpulver

4,5 dl mjöl

1,5 dl mjölk

en liten bit mörk choklad, hackad

4-5 hackade Oreokakor

 

Frosting:

Vispad grädde, ca 4 dl

några mixade Oreokakor

kakao, vaniljsocker

halverade Oreokakor till dekoration

 

Vispa smör och farinsocker, ha i äggen. Vispa ner mjölet blandat med övriga torra ingredienser. Fyll formar till hälften, tryck ner en hel kaka och lägg smet ovanpå. Grädda ca 18 min, i 200 grader.

Gör frostingen; mixa kakor och blanda ner i den vispade grädden, ha i kakao och vaniljsocker efter smak. 

 

 

 

Kommentarer (0)
Amerikanska bakverk, Oreocupcakes, bakelser,

Bota din depression med en app?

Publicerad 2013-02-07 17:47:00 i Skolkurator, Socialt arbete, Socionom,

Våra smartphones ger oss verkligen fler och fler möjligheter (och möjligen omöjligheter..) Något jag läste om för en kort tid sedan är applikationen Viary, ett verktyg för att behandla depression via sin mobiltelefon. Lite snabbförklarat är det en app där beteendeaktivering är kärnan, det vill säga den bygger på samma komponenter som används vid kognitiv beteendeterapi. Syftet är att patienter med depression ska bli motiverade att utföra basala aktiviteter som de mår bättre av, till exempel att gå upp när klockan ringer, men också sociala beteenden uppmuntras via appen, som att ta en fika med en vän, utföra en aktivitet etc. Allt för att bryta en negativ spiral i sitt liv.
 
I en första studie vid Linköpings universitet har Hoa Ly, doktorand i klinisk psykologi, undersökt appens effekter hos 72 deprimerade personer som även haft kontakt med behandlare. Mobilapplikationen "uppges ha gett deltagarna god effekt, och den största skillnaden uppvisas bland de deltagare som var mest deprimerade". Formatet att jobba i en smartphone verkar fungera väldigt bra. "Men vi vet ännu inte hur mycket effekten har påverkats av kontakten med behandlarna, även om den tiden var liten, säger han".
 
Ja. Som ett komplement till annan behandling, så tror jag på det här. Framförallt blir det kanske lättare att nå vissa grupper av människor som undviker att söka sig till vården av olika anledningar, precis som Hoa Ly själv säger. 
 
Depression är en folksjukdom. Var fjärde man och varannan kvinna beräknas någon gång i livet råka ut för det. En del drabbas av lindrigare depressioner medan andra blir djupt deprimerade. Sjukdomen kan behandlas med mediciner och/eller psykoterapi och andra metoder, men jag tror att många låter bli att söka hjälp. Att gå med obehandlade depressioner påverkar funktionsförmåga i både skola och arbete. För dem med lindrigare symtom, kanske den här applikationen kan vara till stöd.
 

 

Kommentarer (0)
Depression, Depressionsbehandling, Hoa Ly, KBT, Psykisk ohälsa, Viary,

Obligatorisk gymnasieskolgång -ett förslag från S som förpliktigar

Publicerad 2013-02-02 15:38:00 i Elevhälsa, Politik, Skolfrågor, Skolkurator, Socialt arbete,

"I över 50 år har den obligatoriska skolgången varit nioårig. Det räcker inte i dag när det krävs en gymnasieutbildning för att klara sig på arbetsmarknaden. Inför vår partikongress föreslår vi därför att gymnasieskolan görs obligatorisk upp till 18 års ålder. Det är ett ambitiöst men realistiskt steg."

Så skrev Stefan Löfven (S) och Ibrahim Baylan (S) på DN debatt för några dagar sedan. Resten av debattinlägget hittar du här: 
 
http://www.dn.se/debatt/socialdemokraterna-vill-ha-obligatorisk-gymnasieskola
 
De som läst mina blogginlägg i frågor som rör gymnasieavhopp tidigare, vet att jag (i egenskap av yrkesutövande elevhälsopersonal just på gymnasieskolan) varit bekymrad över att vi så lättvindigt släpper de elever som inte klarar av studier på gymnasienivå. Se inlägg september -12.
 
Av det skälet inger förslaget om obligatorisk gymnasieskola naturligtvis vissa förhoppningar. Framförallt då det är min bestämda ståndpunkt att de elever som hoppar av gymnasiet idag, INTE gör det för att de saknar begåvning att studera, utan av en mängd andra skäl. Det är dessa bakomliggande skäl vi borde bli bättre på att identifiera och tillsammans göra något åt.
 
Visst, vi skulle kunna ge upp om dessa elever, nöja oss med att konstatera att de är "skoltrötta", "omotiverade", "omogna". Flera som vänt sig mot S förslag har angett det som skäl; "varför ska vi tvinga skoltrötta elever kvar i skolan.."?
 
Ja, varför skulle vi? Mitt svar är att "skoltrötthet" och "brist på motivation" inte är ett statiskt tillstånd.
 
När jag har en elev framför mig, i skolsvårigheter, som uttrycker leda och ointresse för sin skolgång, så blir jag nyfiken. Jag vill ta reda på vad det handlar om, för skoltrötthet är ofta ett symtom för något annat. 
 
- Inte sällan lever de ungdomar som hoppar av gymnasiet idag t ex under socialt utsatta livsvillkor, som de kan behöva hjälp med, av aktörer utanför skolan.
 
- Många skoltrötta elever har ett svagt stöd hemifrån; föräldrar är själva lågt utbildade och förmår inte stödja sina barn i deras skolgång.
 
- Vissa elever har inlärningssvårigheter som skulle gå att komma runt, med ett rätt anpassat pedagogiskt stöd i undervisningen. 
 
- En del elever lider av psykisk ohälsa, (vilket inbegriper en rad utmaningar, t ex kan många undvika skolan för att de har svårt med social interaktion, flera går med obehandlade depressioner). Med rätt stöd och behandling kan deras utgångsläge bli ett annat. 
 
Gemensamt för många potentiella skolavhoppare är bristen på stöd; i egna relationer eller i skolan. Brist på samtal om hur de mår, vad de drömmer om, vad de vill med sina liv. Få människor vill misslyckas. De flesta vill få vara bra, få vara duktiga och klara av sin skolgång. Ofta har dessa ungdomar farit illa genom hela grundskolan, med rätt stöd/undanröjande av ev hinder så är det min erfarenhet att det kan gå vägen.
 
 
Sett ur ovanstående perspektiv, blir förslaget från S intressant. För som en del av elevhälsan anser jag att vi skall ha siktet högt inställt; vi ska ha ambitioner kring våra unga. Men det kommer att kräva resurser.
 
Enligt förslaget från S så ska..
 
"..eleverna få det stöd de behöver för att klara sin utbildning. Det är samhällets och skolans ansvar. Skoltrötthet kan aldrig mötas med uppgivenhet eller kravlöshet. Skolan behöver jobba strategiskt med att behålla elevers studiemotivation och individualisera stödet till varje elev. Det viktigaste är att eleverna möter skickliga och engagerade lärare som hjälper och motiverar i skolarbetet. Därför vill vi investera i lärarnas kompetens och fortbildning. En stärkt elevhälsa är också central för att fler elever ska nå målen i skolan". 
 
S har dessutom den samlade forskningen på sin sida. En uttökad utbildning i befolkningen som helhet, förbättrar hälsoläget enligt flera studier. En anledning är att utbildning leder till att ungdomar som vuxna blir mer produktiva och därigenom genererar högre inkomster, att individerna kan använda givna resurser på ett bättre sätt, att förmågan att hantera problem förbättras, att förmågan att tolka och värdera hälsoinformation ökar och att förmågan till samspel med andra människor förbättras (Schuller & Desjardins, 2007).
 
Det må kanske inte påverka tillgången till arbetstillfällen i det rödaste rappet, men borde i allra högsta grad vara en samhällsekonomisk investering i längden. 
 
Klyschan "Alla ska med" har aldrig varit mer aktuell.
 
 
 

 

 
 
 
 
 

 

 

Kommentarer (1)
DN debatt, Gymnasieavhoppare, Ibrahim Baylan, Socialdemokraternas förslag om obligatorisk gymnasieskola, Stefan Löfven,

Semmelcupcakes till helgen

Publicerad 2013-02-01 10:23:00 i

Jag har en kollega som är lika bakfrälst som jag själv, och för några dagar sedan bakade hon semmelcupcakes och lade ut på sin blogg; "Jag Endast Jag". Ursprungsrecept från KellyBiddle.se.

I samma veva sa farmor att hon önskade sig semlor i födelsedagspresent, så det passade perfekt att prova. (Faran med att baka en sats utan att ge bort är som bekant att man äter för många själv..)

Så vad tycker jag? Jo, de är riktigt, riktigt goda. Lagom storlek. Konsistensen på dem är liknande vetebröd, trots att det är en sorts sockerkakssmet i grunden. Jag hade dem inne i ugnen lite längre än 10-12 min, som det står i receptet, och det blev jättebra.

Receptet hittar du under mina bilder. 

Inte proffsspritsade, men fullt godkända!

 

 

 

Lycka till!

Semmelcupcakes

Ca 10 st


4 ägg
3 dl socker
100 gr smör
2 tsk kardemumma
1 dl mjölk
2,5 tsk bakpulver
4 dl vetemjöl

Mandelmassa
En skvätt grädde eller mjölk

Vispgrädde och florsocker

Vispa ägg och socker pösigt. Tillsätt smält smör, kardemumma, mjölk, bakpulver och mjöl och rör ihop. Häll smeten till 2/3 i en smörad muffinsform i mitten av ugnen och grädda ca 10-12 min i 200 grader. (Själv smörade jag inte muffinsformen, utan satte i bakformar istället. Gör som du tycker känns bäst). Låt svalna och skär sedan bort ett lock på varje muffin. Rör samman mandelmassa och lite grädde till en jämn smet. Gröp ur varje muffins och fyll med smeten. Vispa grädde med lite socker och spritsa på varje muffin. Pudra med florsocker.

Kommentarer (1)
Gofika, Semlor, Semmelcupcakes, Vardagslyx, cupcakes,

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela