Sexiga sjukgymnaster födda 72-73 undanbedes vänligt men bestämt!
Idag har jag gjort något så ungdomligt som att både genomgå en njurröntgen OCH besöka sjukgymnasten på en och samma dag. Den här gången var den senare en urmysig liten farbror i lagom långt ålderspann från mig. När man hålls som kund i den här Naprapat-Kiropraktor-sjukgymnast-massör-och kampsports-akupunktörsvängen så måste man nämligen välja noga. Efter att som kund ha hållit uppe konjunkturen i branschen, har jag hunnit genomleva (läs genomlida) ett och annat.
Om man ska stå där i urtvättade grå trosor och sladdrig bh, höstblek OCH behandlas med akupunktur och el, knådas, stå på alla fyra och puta med stjärten och ömsom svanka, rulla på tennisbollar, böja sig framåt med stjärten i vädret och nudda golvet med båda händerna, hasa runt på skumgummirullar på golvet, göra kissande hunden på britsar i ansiktshöjd på fokuserade sjukgymnaster, få sätesmuskulaturen masserad till småsmulor, få sin rygg rollad med en pizzaslicer med taggar, och därefter fönad med en gammal fön från 1972 (Ja, det är sant, det var när jag provade den alternativa medicinen)..så gäller det framförallt att inte vara BLYG.
Det gäller att vara någotsånär avkopplad och bekväm. Så därför har jag sedan en tid en regel. Sjukgymnaster och andra behandlare väljes med omsorg. De får helst inte vara födda på 70-talet, och helst ska de vara oattraktiva, så jag kan fokusera på något annat än om jag klippt tånaglar eller kommer ovaxad.
Så tillbaka. Idag var jag hos min lilla mysige sjukgymnast. Honom är jag avkopplad med. Han pratar lagom mycket, om rätt saker. Idag berättade han om när han sett "Simon och Ekarna" på bio. Och att han gråtit en liten skvätt. Det känns sympatiskt och tryggt, samtidigt som han fokuserat stryker på mina lår för att kolla om jag har olika känsel på olika sidor. Ja, ni hör ju själva. Det vore ju fullständigt otänkbart att Snygg-Erik, 38 år står och gör detsamma. Och böjer och baxar runt en, där på britsen, och trycker på triggerpunkter..Nej. Usch!
Jag hade en gång en sådan sjukgymnast. Det var på den tiden då jag hade normalt ont i ryggen (vad nu det är, men det var underbart, jämfört med nu). Jag gick där så ofta att det kändes som att vi dejtade till slut. Den relationen rann ut i sanden när mina besvär blev lite mer..ja hardcore. Ni förstår.
Nej, lagom mysiga äldre män i 65-årsåldern är min melodi. När jag själv blir 65 vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. Vad tror ni om mina chanser att finna en sjukgymnast runt 90 bast så där, som fortfarande orkar vara yrkesverksam..?
Eller så har jag behandlat min fåfänga med KBT tills dess. Så var det nog.