HullerOmBullar.blogg.se

Upploppen i Husby finns det mycket att tycka och tänka kring. Särskilt provocerande är riskerna som våra poliser och brandmän utsätts för, när de bara gör sitt arbete. Likaså de kostnader som förstörelsen medför för skattebetalare. För att inte tala om den rädsla som alla vanliga Husbybor utsätts för, som inte är delaktiga i våldsutövande och förstörelse. I det akuta skedet inriktas helt riktigt alla resurser på att hantera det som händer just nu, vilket är förståeligt.

 

I ett framtida perspektiv är det viktigt att försöka sig på en analys av vilka de bakomliggande orsakerna är till varför gruppdynamiken uppstår i den här riktningen överhuvudtaget. Om vi vet mer om bakomliggande förklaringar till varför exempelvis huliganism och upplopp uppstår, samt hur subgrupper får sin livsluft, så kan man också arbeta mer förebyggande. Att arbeta förebyggande är billigare, i alla former av sammanhang, än att ingripa när mer allvarliga sociala problemen redan har uppkommit. 

 

När individer och samhällen har sociala problem kan detta analyseras och förstås ur flera olika perspektiv. Lättast är att vi uppehåller oss kring individperspektivet; det vill säga uppfattningen om att det är den enskilde individen som i första hand bär ansvaret för sitt eget liv, sitt agerande och självförverkligande. Varje människa har det yttersta ansvaret för sina egna handlingar.

 

Vi kan även anlägga ett grupperspektiv (det är i grupp detta sker, t ex bland uttråkade ungdomar som bara vill använda våld för att fördriva tiden och känna makt, fotbollshuliganer som är mer intresserade av att ställa till med bråk istället för att njuta av spelet etc) eller ett samhällsperspektiv (marginaliserade förorter utan framtidstro, desillusionerade föräldrar i arbetslöshet, uteblivna eller bristfälliga politiska insatser, utarmade resurser, brist på integrationspolitik etc).

 

Inget perspektiv äger egentligen i mitt tycke, mer legitimitet än något annat. Det intressanta är helheten, snarare än delarna. Detta kallas systemteori, och är en teoribildning som är användbar i flera sammanhang när det kommer till att förstå hur samhällen, grupper och individer fungerar. Enkelt uttryckt; allt hänger ihop. 

 

Att analysera händelserna i Husby ur systemteoretiskt perspektiv är ett måste för politiker, för händelserna i den svenska förorten är ett varnande exempel. Ett samhälle skördar det man sår; ensidiga politiska satsningar på detaljer istället för helhetsgrepp leder till en ökning av olika typer av sociala problem. Upplopp och kravaller är ett av de sociala problemens ansikten, bland flera andra.

 

Helheten säger något mer, när vi lyfter blicken från det individuella perspektivet: Från att ha siktet på de enskilda ungdomarna (som vill skapa oreda och använda svepskäl för att bruka våld mot ordningsmakten) till de större frågorna om en hållbar samhällsutveckling och ett långsiktigt förebyggande socialt välfärdsarbete. Ett arbete som sträcker sig längre än en mandatperiod, och som kräver nytänkande bortom blockgränser. 

 

Nyfiken på forskning kring just upplopp och mekanismer bakom? Det finns gemensamma drag. Ett av dem är att detta inte sker i välbärgade förorter. 

 

Fler intressanta vinklingar, i internationella perspektiv hittar du här;