HullerOmBullar.blogg.se

Då och då händer det att jag får frågor om det här med vikt, eftersom det inte undgår människor runt oss att det här med mat och bakning är ett stort intresse i vår familj. Kan man äta vad man vill, när man vill, utan att gå upp i vikt? Äter jag av allt jag bakar? Är min man överviktig, eftersom jag verkar tillhandahålla en hel del kalorier? Jag ser ut att vara tämligen normalviktig - går det ihop med att äta mycket sött?

Svaren är både ja och nej.

Nej, i det avseendet att man inte kan äta vad man vill, när man vill, utan att gå upp i vikt - om man inte rör på sig ordentligt..vilket de flesta känner till vid det här laget. Under vinterhalvåret brukar vi lägga på oss 6-8 kg extra, men eftersom utgångsläget inte ligger högt brukar det rätta till sig när det blir vår. Men visst, även här har diverse metoder provats. Mest framgångsrikt är LCHF, tycker jag själv. Men då måste man ju vara extremt duktig på att avvara sockret..och det är svårt.

Ja, jag/vi äter av allt jag bakar, men jag äter inte upp allt ensam. Det blir bakning 2-3 ggr i veckan, och ibland bakar barnen själva. För mig så är bakning både avkoppling och ett sätt att få utlopp för kreativitet, genom att använda händerna utan att ha hjärnan alltför påkopplad.

Ofta ger jag bort mycket, för jag känner många som uppskattar och blir glada av hembakat. Alltifrån grannar, vänner och gamla farmor (som ju faktiskt jobbade på ett konditori en gång i tiden, men som nu lever sitt liv på hemmet där man bara får ostsmörgås till kaffet..).

För det mesta så äter vi bra hemlagad mat och på bestämda tider; mycket protein, grönsaker och få kolhydrater. Vi använder riktigt smör, grädde, creme fraiche och naturell youghurt i all matlagning. Vi rör på oss väldigt mycket, vanligtvis går jag en timmes promenad per dag - då kan man nästan äta vad man vill. Jag utnyttjar lunchen till att ta en extra promenad, så ofta jag kan. Det kan vara lite uttjatat, men det gäller att få motion att bli lika naturligt som att sova - man bara gör det utan att tänka på det.

Lite av min livsfilosofi är att livet är för kort för att tänka för mycket på att hålla igen på kalorier, och vara alltför fixerad vid sin kropp och hur man ser ut. Livet blir ju så torftigt, mat är så mycket glädje, hälsa och framförallt gemenskap!

Jag märker att vårt sätt att se på mat och rörelse också bidrar till att barnen får det med sig, utan att vi pratar för mycket om hälsa. De gillar mat, begriper sig redan på näringslära och visar inga tecken på nojor kring vikt.

Det är också någonting jag hoppas att de kommer att ta med sig ut i livet; glädjen med att tillreda måltider och äta tillsammans. Det om något är en investering i en god hälsa, både psykiskt och fysiskt.