Likdoft och hembakt Ambrosiakaka
När jag kom från jobbet idag luktade det baske mig prutt och dött kadaver i hela huset. Eller som min sexåring konstaterade : mamma, det luktar toalett här! Orsaken till den ruttna odören, som till och med hängde utanför huset, var att maken bestämt sig för att ha en spontan surströmmingsskiva med några jobbarkompisar. På vår nya veranda förvisso, men den karakteristiska doften tog sig in överallt..Men trevlig stämning hade de när de åt och mumsade i sig.
Jag vet inte riktigt vad jag ska känna för surströmming. Det smakar inte riktigt som det luktar, och med ett gott tunnbröd, kokt potatis i bitar, lök, gräddfil och Västerbottenost så går det ner och är..tja..rätt ok. Men jag gillar inte att fiskbitarna kommer emot tungan.så jag får väl träna lite till nästa år. Jag är inte övertygad än!
En del surströmmingsfantaster äter helst den ofileeade strömmingen, medan vi andra nybörjare föredrar de som är benfria. Det bästa med skivan var dock efterrätten som en av besökarna hade med sig; en hembakt, tokäkta gammal hederlig Ambrosiakaka. Med vaniljfyllning! (Jag är medveten om att jag är en kaknörd av högre rang, måtte åtminstone några av er därute finna detta inlägg värt att läsa)..
Här nedan kommer lite bilder från eftermiddagens stinkande tillställning, med kakan som avslutning :)
