I trygghetsnarkomanernas land
På jobbet häromdagen kom diskussionen in på innebörden av trygghetsnarkomani. En arbetskamrat hade varit iväg på utbildning och som en del av den var David Eberhard och föreläste. Vi log lite igenkännande när hon refererade till innehållet, och visst..jag håller inte med i allt, men Eberhard har sina poänger.
För er som inte vet vem Eberhard är, så kan jag berätta att han är chefsöverläkare i psykiatri och arbetar på Danderyds sjukhus. Sommaren 2005 skrev han en debattartikel i Dagens nyheter och myntade i samband med detta begreppet trygghetsnarkomani. Han hade börjat reagera på en tydlig trend; yngre personer verkade bräckligare än tidigare generationer. För tjugo år sedan ".tog man sig inte till psykakuten för att pojk- eller flickvännen hade gjort slut eller för att hunden hade dött".
Kort sagt; fast vi har det bättre än någonsin, så är vi ängsligare. För som han säger "i takt med att den materiella tryggheten ökar, så ökar den existentiella otryggheten". Unga mår allt sämre psykiskt.
Vi har helt enkelt generellt blivit sämre på att lära våra barn att hantera motgångar och bemästra farliga eller jobbiga situationer.
Hur kan det vara så? Ja, bland annat för att vi gör allt åt dem. Skyddar dem från allt som är jobbigt. Skjutsar dem överallt istället för att låta dem åka buss. Undviker att göra dem ledsna..och undlåter att träna dem i att bli självständiga. Överdriven kontroll och curlande ger ängsliga barn.
Det är här det är lite jobbigt..för håll med om att vi gör mycket av ovanstående?
Vi vill väl, men curlar nog generellt i allt för hög grad. Den andra ytterligheten av föräldraskap vore att överge sina barn, fysiskt eller känslomässigt, och det är naturligtvis inte önskvärt, men tankeväckande är i allafall en hel del av det Eberhard framför och ett föräldraskap som förlägger sig i mitten, i det utopiska landet lagom, är naturligtvis att föredra.
"Om barn och unga inte får chansen att lära sig att hantera stressande situationer lär de sig inte att acceptera livet som det ser ut - att det är farligt och rymmer besvikelser. Och att ångest är en del av en helt normal vardag".
Eller som någon annan sa: Life s a bitch - get used to it..?