Mini-strejk a la Jessica Stilwell
Söndagen inleddes med en mini-manöver i bästa Jessica Stilwell-stil. Ni har väl hunnit läsa om mamman i Kanada som en dag bestämde sig för att gå i strejk avseende hushållsysslorna i hemmet, efter att ha tröttnat på att passa upp på sina tre barn? Ni som inte läst kan ta del av hennes erfarenheter här:
http://strikingmom.blogspot.ca/ ("I realized I was doing my own children a dis-service. I was setting them up for failure. I fear we are raising a generation of young people whose attitudes will be “What are you going to do for me?”)
Huset vårt är ovanligt mycket i oordning sedan en tid. (Eftersom mitt hus alltid är i oordning så kanske ni kan räkna ut hur det ser ut nu, utan att jag lägger upp bildbevis?)
En snabbanalys säger att mycket beror på mina ryggproblem. Jag kan ju nämligen inte plocka upp saker från golvet längre. Och det märks. Jag är inne i en period då jag tror att jag ska gå av på mitten, och inga tabletter hjälper. Jag måste hålla mig i brösthöjd om jag ska fixa med hushållssysslor, t ex laga mat. (Vilken tur att jag verkligen gillar matlagning..;).
Men i övrigt förfaller det avseende "plockning". Tvätt och disk är också svårt, speciellt att tömma maskinerna. (Jag får ställa mig på knä, och allt är allmänt besvärligt och jag kravlar runt, är emlig och tycker lite synd om mig själv).
Så imorse, när vi kom upp till disken (som gud glömde) bad jag min 10-åriga dotter att ta reda på den ihop med sin lillebror, medan jag och barnafadern avsåg att ta en regning promenad för att få igång min arma kropp.
Vad händer? Jo, det ylas. Såna där ylanden som hörs på djurparker. Framförallt ylades det då disken var full av Involtinirester, dvs aubergine, som ingick i gårdagens middag. (Aubergine är, i likhet med Zucchini, en grönsak från dödsriket). OM det ligger rester av aubergine på tallrikar, så är dessa rester oerhört svåra att vidröra med en kniv för nedskrapning i soporna. Jag är en osedvanligt dålig mor som inte har begripit detta, meddelar min dotter med stora tårar i ögonen.
Ja, ni läser rätt. Att plocka ur en diskmaskin framkallar gråt. (Om jag skulle börja med det, skulle jag snabbt bli uttorkad och behöva vätskeersättning inom fem dagar).
Efter att ha hotat och mutat (hot och mutor är det enda som hjälper) så genomfördes hushållssysslorna motvilligt, och när vi kom tillbaka från promenaden var allt fixat. Till och med frukosten stog på bordet. Och dottern bad om ursäkt "för att hon inte lyssnat". (Det är förvisso svårt att lyssna samtidigt som man ylar).
Nu undrar ni förstås vad jag hotade med? Jo, med mat förstås. (Dottern är lik sin mor, trots allt) Idag väntar dottern på en mamma-dotter dag på stan och sushilunch står på schemat. Med hot om utebliven sushi, gick det som en dans att skrapa av auberginerester från tallrikarna..
Det blev alltså för övrigt ingen middag med svamp igår kväll, det blev vegetariskt. Gästerna ville laga Involtini, den syditalienska rätten som jag skrivit om i tidigare inlägg. (Fast då i min egen enklare version, igår blev det den krångligare). Det här är som sagt ingen rätt som barn brukar jubla över att bli serverade, och det var inget undantag igår. Men vill man, som jag sagt tidigare, att barnen ska äta något annat än pannkaka och hamburgare, så får man anstränga sig och servera lite olika sorters mat hemma och stå ut med att det klagas.
Och vill man att de ska utveckla självständighet, ansvarskänsla och empati så måste man nog se till att de lär sig att alla måste vara delaktiga i familjens vardagsliv, och att föräldrar inte är betjänter..
