Drömtydning och nakna, förvirrade sömngångare
Det här med sömn och drömmar är ju riktigt intressant. I morse var jag helt slut när jag gick upp. Under natten hade jag vaknat flera gånger av att jag kröp omkring i jättetrånga tunnelsystem, och letade efter att komma ut. Det var fysiskt jobbigt, jag var trött i musklerna och varm, och jag kunde inte somna om.
Just nu ligger det nära till hands att tolka den på flera sätt, alltifrån att jag känner mig allmänt fången och inte kan använda min kropp som jag vill t ex. Alternativt att jag är missnöjd med en rad saker som jag vill påverka, men inte förmår göra något åt. Den tredje, bidragande orsaken var säkert att jag faktiskt låg väldigt trångt, då två barn bestämt sig för att det var en superschysst ide att sova ihop med mig...
Brukar du fundera över vad du drömmer och vad dina drömmar kan stå för/gestalta? Jag gör det ofta. Det är inte flummigt alls med drömtydning, jag tänker att det är helt rimligt att vårt undermedvetna vill säga oss något då och då.
Oftast drömmer jag roliga och bisarra drömmar, men vid minst 2-3 tillfällen har jag tappat alla tänder vilket jag upplevt som väldigt obehagligt. En annan gång åt jag pytti-panna när jag var klädd i en fin brudklänning, och sölade ner hela klänningen med rödbetor (!). Den drömmen fick jag rätt många intressanta tolkningar av, kan jag säga, när jag skrev om den på facebook. Jag kunde känna att det låg mycket i det som vänner tolkat in, som jag själv först inte reflekterat över..
Ibland har jag fortsatt att drömma fast jag är uppe och går. Att gå i sömnen är något flera i familjen sysslat med.
Numera händer det inte ofta, men under några år gjorde jag många märkliga saker i sömnen. Bland det roligare som hänt, (och som är absolut sant och kan intygas av andra), är att jag lämnade huset jag bodde i en vardagsnatt (ett höghus i bostadsområdet Årby, för de som känner till det) när jag var i 15-årsåldern. Jag släntrade ut halvsovandes, klädd i trosor. Jag tror att jag var i ett dvalliknande tillstånd. Vid ett övergångsställe ett par hundra meter bort, i en stor korsning, mötte jag en äldre onykter man som tilltalade mig och frågade var jag var på väg. Först då vaknade jag till och sprang hem. Väl tillbaka var porten låst, och jag fick kasta sten för att väcka min pappa. Tyvärr var det här under en period när jag var känd för att hitta på alla möjliga rebelliska dumheter, så jag blev insläppt under en rejäl utskällning för att han trodde jag tänkt rymma (men ångrat mig? För det hör ju absolut till vanligheterna att de som rymmer, helst gör det i bara trosor?).
Men den absolut allra roligaste sömngångarberättelsen, som är en favorit i repris, står en av mina gymnasieklasskompisar för. Hon lyckades som vuxen bli utelåst i bara trosor, efter att ha gått ut i sitt trapphus i sömnen, i sitt hus i centrala Eskilstuna. Hennes pappa var polis och arbetade i polishuset en bit bort, så hon tog helt enkelt en dörrmatta som skydd för brösten och sprang hela vägen till faderns arbetsplats. Väl där fick hon låna häkteskläder av pappans kollegor, i väntan på undsättning!
Det är ingen risk att hon tillåts glömma bort det heller, för vi är några stycken som brukar påminna henne om det...Senast var det en gemensam vän som bloggade om det, så jag är bara nr 2 att slänga ut det i bloggosfären! Men jag vet att hon bjuder på det, min underbara Lotta.
..Och med det önskar jag alla en god nattsömn, för det tänker jag ha, efter min arbetsamma natt. Om jag får ha sängen för mig själv vill säga, för det har vi inte sett än!