Kommentarer
Postat av: Marlene
Vi är många föräldrar som försöker utbilda allmänhet och omgivning, alla som vågar göra det behövs! Min son är nu 19 år (har ADHD och Tourettes)och har gått ut både grundskola och gymnasium med gott resultat. Något som många sagt är omöjligt, men som tack vare medicinering gick mycket bättre än väntat. Han har fast jobb och har till vår stora lycka klarat av att ta körkort! Nu är det stora steget att hitta en lägenhet och flytta hemifrån... ska bli väldigt spännande att se hur han klarar ekonomi, planering och medicinering. Lycka till med er pojke, hör av er om du vill ha ett bollplank :-)
Postat av: Joanna
Tack för dina ord! Jag känner igen min egen son. Vi väntar på utredning.
Postat av: John
Tack för ett väldigt, väldigt bra, lärorikt och betydelsefullt inlägg... Verkligen minst sagt givande att läsa detta och ta del av din och din sons kunskap och erfarenhet på detta område...
Postat av: Gudrun
Vi fick utredning snabbt och utan bråk men sen tar det liksom stopp eftersom sonen inte kvalificerar in till habiliteringen, ( inte glasklar Asperger) vi får fortsatt stöd av BuP som varit fantastiska (jag var oerhört skeptisk ibörjan, erfarenheten från jobbet) men de ger oss stöd och har jobbat ihop med skolan på bästa sätt. Nu är bekymret att vi ska välja högstadium och hur det ska bli...hur har ni resonerat där, något bra tips?
Postat av: Daniel Pub
Bra inlägg, kloka ord!
Detta är något som man inte kan passa in en "mall" på för att
lösa, för det är lika individuellt som antalet människor.
Det är heller inte endast ett fysiskt dilemma, det påverkar så mycket mer faktorer också.
Medicinering kan vara bra ibland, det är också individuellt. Det är som att arbeta med ett kraftig
ångest, ibland behövs det medicinering för att kapa de kraftigaste topparna och dalarna, och detta
för att individen ska bli mottaglig för vidare behandling i någon form.
Det är (enligt mig) just här det står att finna en av de större bristerna, för idag är det många som får
medicinering men sedan lämnas vind för våg. När medicineringen fungerar, det är DÅ hjälpen ska sättas in. Jag menar alltså hjälpen till att hjälpa sig själv! (Här saknas det kunskap)
Utredningar har man ju erfarenhet av, och det finns mycket bra med det, men också mycket som borde förbättras. Samma sak med skolornas arbete
och då menar jag framför allt ansvaret. Flertalet personal behöver lära sig mer om allt detta, lära sig att jobba på ett flexiblare sätt, att se annorlunda.
Jag köper inte skolans argument om ekonomi (fast jag vet att det är oerhört komplext) och om resursbrister, det handlar om ansvar!
Har man ett "problem" någonstans, så är det bara att fokusera igenom och bortom det, problem är endast möjligheter till att hitta lösningar och vägar till nyheter och förändringar.
Jag har träffat så mycket människor genom åren, rektorer, lärare, poliser, inom socialtjänsten etc etc. där jag tydligt ser att de inte kan erbjuda någon hjälp i egentlig mening, detta för att de har "noll" (0) kontakt med sig själva. Akademiska utbildningar ÄR bra, och ett måste i många sammanhang, men använder man endast sitt mentala (med allt vad det innebär) så är det som att bara låta själva kroppen gå till jobbet. HÄR, finns det extremt mycket att jobba på/med.
Så underbart att se att det finns eldsjälar som du, som har förståelse på ett brett plan och professionalitet, det gör att det tänds hopp. Gillar dina inlägg, skarpt!!! :)
Jag har sett varifrån det kommer i dig, och jag undrar...när kommer du ta det där steget? Spännande:)
/Daniel
Postat av: AnnaR
Väl skrivet!
Postat av: Anne
Toppen Victoria att du kan skapa lite debatt både som förälder och professionell! Mer av dig, så skulle många barn få det bättre i skolorna 😊