Jaha. Nu fick skolminister Jan Björklund igång mig, på riktigt.
"Tio till tjugo tusen ungdomar hoppar av gymnasiet i dag. Vi kan inte blunda för det. Klart att det vore jättebra om alla blev akademiker, men verkligheten är ju inte sådan".
Så säger han, vår skolminister Jan Björklund.
Och han har rätt; ett stort antal ungdomar hoppar av sina gymnasiestudier idag. Och de hamnar i ett utanförskap, som kostar enorma summor pengar. Jag såg ett tv-inslag för något år sedan där man låtit nationalekonomer räkna ut vad varje årskull avhoppade ungdomar kostar i form av andra åtgärder och insatser efter sitt avhopp, och det handlar om miljarder, för att inte tala om de mänskliga resursslöseriet. (Och då hade de inte räknat in de sociala kostnaderna som följer; kriminalvård, rättsväsende, sjukvård och psykiatri).
Men. Vi delar inte verklighet, Björklund och jag. Jag arbetar mitt i den, som skolkurator inom elevhälsan på en gymnasieskola, i en traditionell arbetarkommun, med hög andel socialbidragstagare, låga studieresultat och hög andel utlandsfödda.
Där Björklund är beredd att ge upp, och kasta in handduken genom att konstatera att "alla inte kan bli akademiker", där är vi många inom skolan idag, som ser att många elever hade kunnat lyckas med sina studier. Om de hade fått rätt stöd från början.
Är det inte i det förebyggande arbetet, vi ska satsa? Istället för att gå på den enkla linjen och nöja oss med att vissa människor bara "klarar av att studera i ett år?
Vad vet vi om låg utbildning idag? Jo, att de med låg utbildning är sjukare, har sämre ekonomi, lider oftare av psykisk ohälsa, att deras barn sällan studerar vidare/har sämre skolresultat etc. Listan kan göras lång på det negativa sambandet med låg utbildning. Det borde alltså finnas väldigt många goda skäl till att vilja förebygga att människor hoppar av gymnasiet eller utbildar sig i kortare omfattning.
Jag tycker att jag har en ganska bra bild av varför många ungdomar väljer att hoppa av gymnasiet. Efter att ha suttit med i åtskilliga möten, tagit del av hundratals ungdomars historier, gjort hundratals kartläggningar, samtalat med föräldrar och deras lärare, så är bilden ganska klar.
Ungdomar hoppar av gymnasiet, till det yttre av en mängd olika skäl, men skrapar man på ytan handlar det ofta om att de har haft svårigheter från start. Allt ifrån olika inlärningssvårigheter till neuropsykiatriska funktionshinder som inte utreds i tid/sätts in rätt åtgärder i tid, en del elever har svåra sociala hemsituationer, föräldrar med psykisk ohälsa etc.
Eleverna som hoppar av, hoppar däremot INTE av för att de INTE HAR TILLRÄCKLIG BEGÅVNING för att kunna studera!
Det berör mig illa, att vi har en skolminister som tänker att det är så, för någonstans är det ju det man anar sig till att han menar, när han säger att "alla inte kan bli akademiker".
Min erfarenhet är att ungdomar idag hoppar av för att de har hinder, som skolan tillsammans med andra stödfunktioner som socialtjänst och barn-och ungdomspsykiatri misslyckas att hjälpa dem med. Varför? Ja, inte för att den goda viljan och kunskapen inte finns. Men alla som följt tex skoldebatten, vet hur pressade lärare är idag, och hur slimmade offentliga organisationer är.
Själv skulle jag vilja se förstärkta elevhälsor i min egen kommun. Sätt två riktigt duktiga specialpedagoger, och två lika skickliga socionomer/kuratorer tillsammans med skolsköterskor på varje skola, så skulle vi vara en bra bit påväg. Men idag saknar många skolor helt kuratorer occh specialpedagoger. I min egen kommun saknar t ex 8 skolor skolkurator, här kan en kurator ha tre-fyra skolor på en tjänst. Det är att bedriva rovdrift på en socialarbetare i skolan, som någon sa. Ingen klarar en sådan arbetsbelastning i längden. Och det är eleverna som är de stora förlorarna.
Istället för att betala för en skola värd namnet, med pedagoger som hinner med sitt arbete, en välfungerande socialtjänst och en barn-och ungdomspsykiatri som kan möta behoven, så betalar samhället hellre för åtgärder i den andra änden.
Det är inte riktigt klokt, Jan Björklund. Vill du veta mer, kontakta verkligheten. Vi väntar på dig, med jäkligt vässade argument.