New York - besök vid Ground zero
Efter att ha varit hemma i några dagar och processat reseupplevelser från New York, så är besöket vid minnesplatsen Ground zero en av de upplevelser som kommer att stanna kvar i minnet som något speciellt.
Platsen för Memorial 9/11 består av ett stort parkliknande område, med två enorma bassänger/fontäner, utplacerade där de ursprungliga två tornen stod. De består av någon slags svart sten, och i mitten på varje bassäng finns ytterligare en liten bassäng, i vilken man inte ser någon botten. Vattnet rinner längs kantsidorna ner i bassängen, för att sedan försvinna ner i mitten, där man inte ser något slut. Runt varje bassäng finns en bred kant med namnen på samtliga ca 3000 omkomna människor i katastrofen.
Inte oväntat så är det en väldig blandning av människor med olika etniskt ursprung, åtminstone av namnen att döma. Här dog inte endast amerikaner, utan många människor troligen med sina rötter från mellanöstern, asien, europa och sydamerika.
Vid sidan av bassängerna har nya Freedom tower byggts. Peronligen upplever jag det som en både vacker och värdig plats. Valet att inte bygga upp tornen igen, eller att ens bygga andra hus där tornen stod, förefaller vara en fin gest gentemot de anhöriga - vissa saker är att betrakta som oersättliga.
På vissa platser runt området finns tavlor gjutna i vad som ser ut att vara brons, ämnade att hedra alla de brandmän som omkom under räddningsarbetet. Många med inskriptioner liknande de nedan; "Dedicated to those who fell and to those who carry on".
På området hittar vi "The survival tree". Om historien om det stämmer, så är namnet "Överlevnadsträdet" inget annat än passande. Enligt berättelsen, så hittades det lilla trädet uppslitet, svett och skadat, i anslutning till tornen. De planterades på memorialområdet och överlevde och började ta sig. Vid orkanen Sandy, så slets det upp med rötterna - igen. Men trots detta har det omplanterats en andra gång och överlevt. Det är nu förankrat i marken, som kan ses på bilden nedan.
Det är naturligtvis ingen slump att detta träd fått en framträdande plats, amerikanerna har en stor känsla för symbolik; ingen låter sig kuvas och efter motgångar så reser man sig igen.
För en trygg svensk ter sig händelsen helt overklig. Hur går man ens vidare, är det möjligt? Platsen andas konstigt nog hopp, (uppröjningsarbetet måste tagit många år) och survivaltree, svart, lite kapat och stukat, visar en stark överlevnadskraft, om än att vissa ärr för alltid kommer finnas kvar.
