Fy fan vad du är bra - för att du är just du!
Jag vaknar till, tittar ut och ser att solen lyser över gräsmattan. När jag tassar upp för att inte väcka de övriga, så kan jag i tystnaden som råder till och med höra fågelkvittret utifrån. Det ser ut att bli en fin dag!
Idag ska jag arbeta på studenten, en av årets bästa dagar att göra sitt värv på, när man som jag arbetar på en gymnasieskola. Att se alla dessa lyckliga elever, och få vara en del av deras sista dag på skolan, är en av årets höjdpunkter.
På scenen kommer studenter som har de allra bästa och högsta studieresultaten att hyllas, liksom de som gjort resor i sin utveckling samt visat prov på gott kamratskap. Försiktigt, ibland blygt, men med viss stolthet kommer de kliva upp på scenen och ta emot stipendier ur rektors hand. På mina egna barns skolavslutningar är scenografin liknande; glädje och förväntan, en lättnadens suck över att allt slit nu är över för en tid. Prisutdelning och hyllningar till de elever som presterat goda resultat, från årskurs 4-6. På små darrande ben tar de sig upp och tar emot publikens applåder.
Nu är skoltiden slut för många, medan andra ännu har flera år av studier framför sig. Under dagen och kvällen kommer många tal att hållas, och många stora prestationer kommer att uppmärksammas.
Vi lever i en tid då vi alla förväntas prestera på topp och där resultaten är viktigast av allt. Av samhället, och i familjen matas vi ofta med prestationsbudskap. Vart vi än vänder oss, så väntar krav på prestation.
Därför är det viktigt en sådan här dag, att också påminna sig om att det även finns andra värden. En motvikt:
För paradoxalt nog behöver många barn och unga idag höra om och om igen; att de duger som de är.
Att de inte behöver vara bäst för att vara älskade. De behöver höra att misslyckanden är en del av det normala livet. Att underprestation i perioder är helt normalt. Att perfekta människor inte existerar, och att jakten på prestation och perfektion i olika former bidrar till ohälsa. Att man kan vara älskad och värdefull, utan en papperslapp med högsta betyg i sin hand. Att personlig utveckling och människovärde inte är liktydigt med hur många akademiska poäng man plockar.
Kort sagt; hylla din student ikväll. Men glöm inte att tala med dem, och uppmärksamma dem som älskade individer, och var stolt över att de är de människor de är, i vardagen. För att de är de käraste du har. För att du älskar att höra dem skratta. För att livet är så mycket rikare när de kommer in i rummet.