Nu ska diskbråcket visst väck..!
Många har hört av sig och undrat hur det står till med ryggen.. Och ja, jag hann knappt avge ett nyårslöfte om mer motion, förrän den försämrades igen.
Efter ett bättre bemötande på akuten (än förra gången..) så blev jag inlagd på ortopedavdelningen och morfinbehandlad. Jag har krupit omkring på golvet när det varit som värst. Hur många gånger har läkare inte sagt att det "bara" är muskulärt? Men i och med inläggningen nu fick jag en magnetröntgen.
Jag förstår mig ärligt talat inte på vården, för oss patienter med allvarliga ryggbesvär. Ska det vara så svårt att diagnosticera oss rätt?
Här har jag sprungit hos läkare i mer än ett år med svåra smärtor, men de har bara sagt att jag ska vila, promenera och se tiden an.
Idag kom läkaren in med bekymrad min, efter att ha tittat på nya röntgenbilder. Diskbråcket ser "riktigt fult" ut, och trycker på nervrötter. Jag har fått en permanent nervskada i vänster ben. Det blir operation imorgon bitti.
Förhoppningsvis kan värken försvinna medan känselnedsättning kommer att bestå.
Jag kan inte låta bli att undra hur det hade blivit om de följt upp med ännu en magnetröntgen, ett halvår eller tidigare, efter den första. Då hade troligen mitt och min familjs lidande blivit betydligt kortare, och sjukskrivningen blivit betydligt mindre i omfattning.
Nu finns inget annat att göra, än att hoppas på att operationen går bra. Jag känner mig orolig och lite rädd, men nu är jag så trött på att ha ont, att jag inte har något att förlora.
Tack till alla som skickat krya-hälsningar, det har värmt ordentligt!
