Obligatorisk gymnasieskolgång -ett förslag från S som förpliktigar
"I över 50 år har den obligatoriska skolgången varit nioårig. Det räcker inte i dag när det krävs en gymnasieutbildning för att klara sig på arbetsmarknaden. Inför vår partikongress föreslår vi därför att gymnasieskolan görs obligatorisk upp till 18 års ålder. Det är ett ambitiöst men realistiskt steg."
Så skrev Stefan Löfven (S) och Ibrahim Baylan (S) på DN debatt för några dagar sedan. Resten av debattinlägget hittar du här:
De som läst mina blogginlägg i frågor som rör gymnasieavhopp tidigare, vet att jag (i egenskap av yrkesutövande elevhälsopersonal just på gymnasieskolan) varit bekymrad över att vi så lättvindigt släpper de elever som inte klarar av studier på gymnasienivå. Se inlägg september -12.
Av det skälet inger förslaget om obligatorisk gymnasieskola naturligtvis vissa förhoppningar. Framförallt då det är min bestämda ståndpunkt att de elever som hoppar av gymnasiet idag, INTE gör det för att de saknar begåvning att studera, utan av en mängd andra skäl. Det är dessa bakomliggande skäl vi borde bli bättre på att identifiera och tillsammans göra något åt.
Visst, vi skulle kunna ge upp om dessa elever, nöja oss med att konstatera att de är "skoltrötta", "omotiverade", "omogna". Flera som vänt sig mot S förslag har angett det som skäl; "varför ska vi tvinga skoltrötta elever kvar i skolan.."?
Ja, varför skulle vi? Mitt svar är att "skoltrötthet" och "brist på motivation" inte är ett statiskt tillstånd.
När jag har en elev framför mig, i skolsvårigheter, som uttrycker leda och ointresse för sin skolgång, så blir jag nyfiken. Jag vill ta reda på vad det handlar om, för skoltrötthet är ofta ett symtom för något annat.
- Inte sällan lever de ungdomar som hoppar av gymnasiet idag t ex under socialt utsatta livsvillkor, som de kan behöva hjälp med, av aktörer utanför skolan.
- Många skoltrötta elever har ett svagt stöd hemifrån; föräldrar är själva lågt utbildade och förmår inte stödja sina barn i deras skolgång.
- Vissa elever har inlärningssvårigheter som skulle gå att komma runt, med ett rätt anpassat pedagogiskt stöd i undervisningen.
- En del elever lider av psykisk ohälsa, (vilket inbegriper en rad utmaningar, t ex kan många undvika skolan för att de har svårt med social interaktion, flera går med obehandlade depressioner). Med rätt stöd och behandling kan deras utgångsläge bli ett annat.
Gemensamt för många potentiella skolavhoppare är bristen på stöd; i egna relationer eller i skolan. Brist på samtal om hur de mår, vad de drömmer om, vad de vill med sina liv. Få människor vill misslyckas. De flesta vill få vara bra, få vara duktiga och klara av sin skolgång. Ofta har dessa ungdomar farit illa genom hela grundskolan, med rätt stöd/undanröjande av ev hinder så är det min erfarenhet att det kan gå vägen.
Sett ur ovanstående perspektiv, blir förslaget från S intressant. För som en del av elevhälsan anser jag att vi skall ha siktet högt inställt; vi ska ha ambitioner kring våra unga. Men det kommer att kräva resurser.
Enligt förslaget från S så ska..
"..eleverna få det stöd de behöver för att klara sin utbildning. Det är samhällets och skolans ansvar. Skoltrötthet kan aldrig mötas med uppgivenhet eller kravlöshet. Skolan behöver jobba strategiskt med att behålla elevers studiemotivation och individualisera stödet till varje elev. Det viktigaste är att eleverna möter skickliga och engagerade lärare som hjälper och motiverar i skolarbetet. Därför vill vi investera i lärarnas kompetens och fortbildning. En stärkt elevhälsa är också central för att fler elever ska nå målen i skolan".
S har dessutom den samlade forskningen på sin sida. En uttökad utbildning i befolkningen som helhet, förbättrar hälsoläget enligt flera studier. En anledning är att utbildning leder till att ungdomar som vuxna blir mer produktiva och därigenom genererar högre inkomster, att individerna kan använda givna resurser på ett bättre sätt, att förmågan att hantera problem förbättras, att förmågan att tolka och värdera hälsoinformation ökar och att förmågan till samspel med andra människor förbättras (Schuller & Desjardins, 2007).
Det må kanske inte påverka tillgången till arbetstillfällen i det rödaste rappet, men borde i allra högsta grad vara en samhällsekonomisk investering i längden.
Klyschan "Alla ska med" har aldrig varit mer aktuell.