HullerOmBullar.blogg.se

När jag var liten var jag väldigt rund, och blev också rejält retad för det. Jag är dessutom uppvuxen i en konditorfamilj vilket föranledde att det var legitimt att bli kallad för både det ena och andra. "Bullen" och "Bakelsen" var bland det snällare. Gympalektioner var ångest. Att känna sig fel och klumpig hela tiden. Att avvika från andra jämnåriga.

 

Nu var jag ju inte kraftig pga av att jag åt för mycket fikabröd från konditoriet, (även om det hände att vi fick överblivet fika då och då) utan snarare pga att vi åt fel i min familj och rörde på oss för lite. Och sedan var jag väl lämnad lite åt mitt öde att själv ta ansvar för vad jag stoppade i mig, och det är man ju inte mogen för när man är barn.

 

Jag tror inte jag hade blivit så rund, om mina föräldrar orkat laga mer näringsriktig mat, gett mig känslomässig närhet och mer stöd i allmänhet samt gått in och satt gränser. Men nu var inte deras situation sådan att de förmådde det, så det är inget jag skuldbelägger dem för i efterhand. Men det är ett faktum att det är vuxnas ansvar att hjälpa barn, som äter för mycket. De kan de inte göra själva. Det finns hundra skäl till att tröstäta. Och det är ett väldigt lidande att vara barn och överviktig.

 

I tonåren växte jag på längden, valde att byta skola och sammanhang vilket medförde att jag smalnade av. Och blev vuxen nog att ta eget ansvar för vad jag stoppade i mig och för hur mycket jag rörde på mig. (Det är storyn om mitt liv; ingen annan kommer fixa det..du får fixa det själv;)

 

Idag vet jag att nyckeln till att hålla vikten är att äta riktig mat, tre gånger om dagen. Om jag hoppar över måltider blir jag trött, arg och äter för mycket på kvällen. LCHF är ett sätt att hålla sötsuget borta, men som jag nämnt tidigare är jag inte fanatisk. Men jag väljer bort pasta, ris, bröd, potatis och annan stärkelserik föda till vardags, äter väldigt mycket grönsaker, bär (men inte frukt, för det tycker jag inte så mycket om) och protein.

 

Sedan säger jag som Per Morberg; gå en timme om dagen och du kan äta vad som helst..

 

Och lite sanning ligger det nog i det. Jag går ca 45 minuter nästan varje dag/kväll, helst tillsammans med vänner så man kan ventilera dagens händelser. Hårda konditionspass är nedlagd, men jag hoppas att kunna ta upp det igen någon gång i framtiden.

 

Och nu till dagens middagstips. Välj själv hur LCHF du vill att det ska vara.

 

För några dagar sedan var jag på Ica Maxi, och hittade frysta torskfileer till ett bra pris. Förpackat om 4-5 st, så som laxfileerna brukar vara. När jag lagar fisk så blir det ju ofta de frysta blocken, så det här är ju bra mycket roligare att göra något av. Beräknad tidsåtgång är dryga halvtimmen. 

 

Ugnsstek fiskfileerna i en smord form några minuter, häll sedan över en gratängsås på tex champinjoner (eller annan svamp, det finns ju gott om kantareller nu!) och ost.

 

Gör såsen på enklast möjliga vis: stek svampen, häll över lite cremefraiche eller grädde, låt puttra ihop med salt och peppar, Barnen äter kokt potatis, själv gillar jag lättkokt färsk brysselkål till. Ibland steker jag brysselkålen i lite vitlökssmör och salt, det är ett gott tillbehör istället för pasta eller potatis. Självklart går det lika bra att gratinera torskblock på samma sätt, om man föredrar det.