Världens mest trassliga människa. Igen. Och igen. Och igen..
Fredagmorgonen gick i stressens, uppmärksamhetsstörningens och det nedsatta arbetsminnets tecken. Ibland önskar jag att människor med välfungerande uppmärksamhetsförmåga och minne, skulle leva tillsammans med mig och barnen en vecka eller två. Jag har nämligen den stora lyckan (?) att både arbeta med elever som har dessa svårigheter, samtidigt som det existerar i min egen familj.
Imorse "failade allt" för att uttrycka mig som min son skulle sagt: Hans mobiltelefon var borta. Han glömde äta frukost. Hans jacka var borta, (kvarglömd i skolan). Detta upptäcker han när han ska gå till bussen, och redan har rätt bråttom.
Jag säger att han får ta sin regnjacka, så han inte missar bussen. Fem minuter senare får jag ett sms från en okänd telefon
"Hej mamma! Jag skriver det här från Jakobs telefon. Jag kom på att jag inte har något busskort, för det ligger nog i jackan i skolan. Hoppas jag"...(Tilläggas bör att vi nyss köpt ett nytt busskort, för att han tappat det förra, och istället för att säga som det var, så har han löst sms-biljetter med telefonen i två veckor).
Ytterligare fem minuter senare hittar jag hans jacka i ett hörn i tvättstugan. (Telefonen hittade vi ikväll, i ett litet fönster där ingen letat..plus fyra olika läxpapper som han "glömt" att göra. Busskortet visade sig ha legat i hans väska hela tiden, men han hade missat att se det trots att han letat..)
Efter att ha ägnat mig åt sonens bekymmer, blir jag själv i tidsnöd. Efter att ha letat som en besatt efter ett par byxor och bilnycklarna (de kan ligga vart som helst är min erfarenhet) och pennor att ta med, (kan någon förresten förklara varför pennor alltid saknar stift, alternativt har ett halvt stift som tafflar ur det lilla röret när man trycker på dem?) så gick jag ut till bilen och inser att det är frost på rutorna.
Men kom igen. Frost? Det är väl en fullständig överraskning att sådant kan uppenbara sig vid den här tiden på året..?
Jag vet inte hur ni tänker, själv tänkte jag att det kunde varit praktiskt med en isskrapa i bilen. Men tydligen har det stannat vid tanken, för någon sådan fanns inte. När man har tio minuter på sig att ta sig till ett viktigt möte, så kan det upplevas som stressande att försöka skrapa rutorna med ett litet reklamblad i papper som det står Colorama på.
Det är förövrigt vid sådana här tillfällen som jag tror att jag skulle göra succe i någon form av dokumentärt reportage. T ex på temat "Hur mycket kan det egentligen trassla för en människa med normal begåvning och en akademisk examen?".
Hursomhelst, jag kom i tid! Jag gör nästan alltid det, med en mild ansträngning..
Nu väntar en helg och välförtjänt vila, efter en späckad vecka. Jag ska laga kyckling, och sedan se en bra film. Ha en härlig lördag och söndag, glöm inte att gå ut och njuta av alla vackra färger!
.
.