Urartad debatt om Parken Zoo
Som Eskilstunabo vaknar jag upp till en storm på facebook. Jag överdriver inte när jag skriver att jag aldrig läst så många statusuppdateringar och känslosvall kring något ämne tidigare. Många av oss boende och uppväxta i Eskilstuna, har starka relationer med Parken Zoo, som går långt tillbaka i tiden, och för vem är inte en god djurhållning/respekt för djur, viktigt? Engagemanget är fullt förståeligt.
Efter att själv ha sett inslaget om Parken Zoo på Kalla Fakta, så både klarnar bilden samtidigt som frågor väcks. Det här inlägget skulle (utifrån inslaget i Kalla Fakta) kunna handla om alla de frågorna; alltifrån parkens djurhållning, djurparkschefen Helena Olssons sätt att besvara journalisternas frågor, hanteringen av döda djur och Parken Zoos ekonomi och koppling till kommunen. Jag undrar också. Både som djurvän och skattebetalare.
Men, jag ska vinkla det hela åt ett annat håll. För det drev som är igång lever sitt liv ändå, med mediernas hjälp, utan mig som liten småbloggare..
"Drevet har blivit något av en symbol för journalistmakten - ett skällsord för journalister som springer i flock - hänsynslösa och med blodvittring. Dramaturgin är utstuderad - vinkeln uppgjord på förhand, skurken och offer är väldefinierade. Det finns inte utrymme för andra förklaringar eller perspektiv. Bara två utgångar är möjliga: att göra en pudel och hoppas att det funkar eller avgå och försvinna från offentligheten på obestämd tid. Det är bilden av drevet." (Petter Ljunggren, radioreporter).
Vad händer med oss människor, när "skandaler" lyfts fram? Ibland tror jag vi tappar vårt kritiska tänkande. Ibland tror jag vi glömmer att det finns riktiga människor bakom rubriker. Människor som gör fel, rentav begår stora misstag. Visst ska människor i maktpositioner granskas, det ingår i en demokrati. Den som vill läsa vidare, kan googla på "Mediedrevet" en granskning som lyfter fram mekanismerna bakom. Som visar på "underhållningsvärdet". Vi ska komma ihåg att maktgranskningen har blivit kommersiell, den säljer.
Jag lägger ingen värdering i huruvida reportaget i Kalla Fakta var vinklat eller inte, men det kanske är av vikt att alla korten läggs på bordet, och att olika perspektiv intas. Vi får se om det blir så, eller om Helena Olsson avpolletteras omgående, utan möjlighet att berätta mer.
Sedan detta med vuxna människors beteenden på Facebook. Hatet fullkomligen sprutar ut. Könsord, jämförelser med Hitlers judeutrotning etc. Vi hade lika gärna kunna återvända till medeltiden, och skampålen. Är det så vi vill ha det?
För en tid sedan lade en bekants bekant ut en statusuppdatering på facebook, med ett rätt typiskt skandalöst innehåll och namndropping på en person. Statusuppdateringen fick genast ett hundratal kommentarer. Vuxna människor hejade på, ryggdunkade och uttalade sig på olika sätt, om en människa de inte kände, och utan att kanske veta alla detaljer. Hur kan man försvara sig? Förklara sig? När sådant händer är man oerhört utlämnad.
På Ekurirens hemsida, har man i förmiddags fått släcka ner kommentarsfältet "för att folk bryter mot regler", i anslutning till artikeln om Helena Olsson, dvs i klartext skriver läsarna så många saker, (personangrepp etc) som man anser inte ens kan tryckas i tidningen!
Samtidigt försöker vi lära våra barn vett på nätet, och hur de ska bete sig mot varandra där, men själva kan vi bete oss hur kränkande som helst, som en skränande flock med stenkastare. Det håller inte.
Nu börjar jag för övrigt nästan sjunga "We shall overcome" här framför datorn, så jag avrundar här..men, Eskilstunabor och andra; håll huvudena kalla!
