Naanbrödsraseriet
Vi har en ny kategorisering och benämning av ilska i vår familj. Naan-brödsraseriet. Ett praktiskt uttryck. Används gärna med fördel i meningar som "Nu är du så där Naanbrödsrasande igen, nu får du lugna ner dig"..
Uttrycket kom sig av att jag glömde beställa Naanbröd på indisk restauarang häromdagen, (jag glömmer ofta. Vill du ha Naanbröd, be någon annan) varpå R gick för att fixa det medan vi andra började äta. Han blev borta lääänge. Jag började fundera över om personalen gått för att köpa mjöl. Om de åkt till Indien rentav för att skörda vetet.
Vid en efterforskning hittar jag R ståendes vid köksdomänerna. De hade på riktigt börjat att knåda degen och han ser på! I min värld skiter man i att köpa naanbröd då och går tillbaka och fortsätter äta maten innan den kallnar..men..I hans så väntar man på att det bakas klart. Oavsett hur lång tid det tar.
(Vi pratar för övrigt ofta om det här med "i min värld" och "i hans värld". Vi lever oftast i samma, men det är ju inte alltid friktionfritt..)
En..hm..dispyt uppstår sedan vid det trevliga matbordet.
1. Vems fel var det? (Måste alltid redas ut!)
2. Det är alltid R:s fel.
3. Han tycker alltid att det är mitt fel.
4.Han får äta sin Rogan Josh kall. Och ensam eftersom vi andra ätit klart.
5. Han tittar på mig med raseri i ögonen för att jag vill förklara en gång till att man inte väntar medan folk bakar bröd = naanbrödsraseri.
Efteråt skrattar vi åt det, som vi brukar. R blir sällan arg, men jäklar om man ifrågasätter hans behov av Naanbröd. Då kan det gå illa.