Om livspussel och att våga göra förändringar
Om en vecka är det dags. Om jag balanserade runt livet tidigare (mellan att vara förälder-livspartner-yrkesarbetande-vän etc) så ska ytterligare en pusselbit läggas till. På fredag nästa vecka är det upprop och introduktionsdag på universitetet. Två års fördjupade studier i psykoterapi på annan ort väntar. Yrkesarbetet jag har ska kombineras med studier på plats varannan fredag. Därutöver tillkommer en hel del litteraturstudier och hemarbete.
Det har funnits stunder då jag frågat mig själv om det är riktigt klokt att genomföra det, men jag landar alltid i samma slutsats: Ja det är faktiskt både klokt och genomtänkt. (Även om jag utifrån förra inlägget kan verka vara en person med noll koll, så kan jag avslöja att så inte är fallet 24 timmar om dygnet..tack och lov;)
Jag har de sista två åren känt mig ovanligt trött från och till, och när ryggen började säga ifrån på allvar för ca ett år sedan så satte jag det i samband med olika saker, inte bara stress.
Det fick stora konsekvenser. Jag fick sluta med all träning, som varit en stor glädje. Jag fick sluta med trädgårdsarbete, för jag kunde inte böja mig. Jag kunde inte sitta längre med vänner, och började dra mig undan mer, där jag kunde ligga för att vila ryggen.
Jag började efter en tid inse att jag måste lära mig att leva med kronisk värk, och det gjorde mig nedstämd och ibland arg. Jag är vanligtvis en glad person, men jag märkte att jag blev tystare och mer allvarlig. De som känner mig väl, märkte säkert också att jag förändrats. Till och med mitt minne påverkades av smärtan, vilket tydligen är vanligt fick jag lära mig.
Stress i kombination med värk är ingen höjdare. Trots att jag sorterar, prioriterar, och väljer bort både hemma och på arbetet så har det i perioder varit svårt att finna en balans. Jag tror att många i min ålder kan känna igen sig.
Det är lätt att känna sig fångad, rent av helt låst, när man befinner sig i situationer som man inte själv kan påverka, vad det än handlar om; stress, smärta, att leva i ett dåligt förhållande, att inte trivas med sitt arbete eller t o m i sin kropp. Exemplena är många, men lösningen är i grunden likadan:
Det finns bara en utväg, och det är att själv göra någon form av förändring. Jag tror att minsta lilla sak man själv kan ta över och känna egenkontroll över, är till hjälp. Att försöka påverka det man har chans att kunna påverka helt enkelt, och lägga det andra åt sidan. Annars suger det ut all energi man har i kroppen.
Så tillbaka till det jag skrev i början, det är både klokt och genomtänkt att börja studera. Ibland kan sådant som tillsynes verkar kunna ta energi, också GE energi. I det här fallet träffa andra, nya människor som arbetar med samma sak (socionomer med yrkeserfarenhet) och erfarna välutbildade lärare inom mitt eget yrkesfält.
Jag kommer vara galet trött, känslomässigt tömd, tappa bort saker och missa fler avfarter..men jag kommer förmodligen vara lite gladare..hoppas alla arbetskamrater och vänner kommer att märka det på sikt.
Och alla ni andra som kan känna igen er i det jag skriver; fundera över vad det är du behöver göra för att få till en förändring, vad det än gäller.
Livet är för kort för att inte trivas.