En kärlekshistoria och en köttig bröllopsdagsmiddag!
Runt 1991 träffade jag R. Mitt första intryck var att han var en rätt tystlåten och tillbakadragen typ, ja på det stora hela väldigt lugn. På många sätt min raka motsats. Det visade sig att vi följts åt, parallellt från det vi var små fram tills vi träffades. Bott på samma adresser, gått i samma skolor, rört oss i samma kvarter. Men vi hade levt helt olika liv. Han hade levt tryggt och ombonat, medan jag flyttat hemifrån redan i 17-årsåldern och var van att bestämma över mig själv och alltid få min vilja fram.
Jag tyckte också själv att jag hade koll på allt, men egentligen fanns det inget som var stabilt runt mig. Det blir lätt så när man blir vuxen lite för tidigt, men jag hankade mig fram. Fixade skolan tillräckligt ok. Kompisar var en stor trygghet, flera av dem som var viktiga då, är faktiskt lika viktiga fortfarande!
Men tillbaka till R: vi blev vänner och var det i närmare ett år, så kärlek vid första ögonkastet var det knappast..och tillsammans blev vi först 1992, efter en väldig massa turer. Det är förövrigt en väldigt skum känsla att plötsligt vara kär i en kompis, som man redan känner och har umgåtts med! De första åren ägnade jag mig åt att testa om han skulle stå ut och stanna kvar, och det har han gjort så numera har jag taggat ner..:)
Jag vet inte vad man ska säga om kärlek egentligen.? Har man tur kanske man möter den flera gånger i sitt liv, eller så lever man med en och samma människa. Jag gillar när det är tryggt och likadant, och är inte mycket för förändringar. Andra kanske är mer benägna att bryta upp och förändra sina liv. Alla har sina skäl och bakomliggande historier, till hur de väljer att leva..som med allting annat.
Hur som helst, nog om det. Igår firade vi vår 12:e bröllopsdag. Fick jag blommor? Svar nej. Men jag fick 2,5 kg entrecote! Finns det bättre sätt att fira en bröllopsdag på än att äta kött, jag bara undrar?!
Det började med att jag var sugen på rosepepparsås. Sedan fick jag kött och så byggde vi middagen vidare runt det. Ett par vänner fick komma och äta också, för 2,5 kg äter man ju inte ensam i en handvändning..
Menyn blev slutligen: Grillad entrecote med blomkålspure, sallad med avocado och granatäpple och till efterrätt vaniljpannacotta med nektariner. (Eller pannaconda, som min son sa till mina kompisar.).
Såsen är lätt som en plätt; cremefraiche, finhackad lök, sherry, rosepeppar, soja och lite salt.
Blomkålspuren mixar jag med lite ost och lite, lite grädde, och på med persilja!
Salladen gjorde jag av finstrimlad romansallad (jag gillar den, den har rätt lång hållbarhet!) avocado, tunna skivor gul lök, gurkbågar, tomat och granatäpplekärnor. De är så färgstarka i sallad, och goda också för den delen. Rekommenderas! Lite dressing gjord av vitlöksolja/citronolja, flingsalt och peppar.
Jag köpte färska nektariner som jag klyftade och fräste upp med lite vatten och socker, sedan tillsatte jag stött kardemumma och kanel, helt ok ovanpå panna cottan!
