Att gå utanför ramen; ett inlägg för normbrytare!
Jag diskuterade med en släkting för en tid sedan, om vad det är som genererar att folk kommenterar mycket på facebookinlägg. Själv är han sedan många år djupt engagerad i miljöfrågor. Han var lite irriterad och tyckte att han hade svårt att få folk på vänlistan att reagera, och framförallt kommentera, när han lade ut länkar eller skrev statusar som rörde sådant han själv tycker borde både engagera och uppröra.
Jag sa att jag trodde det berodde på vilka vänner han har på sin lista. En del är ju helt enkelt mer frispråkiga än andra. Jag jämförde med en annan vän, som ofta berörde samma typ av miljöfrågor på fb (isen på Arktis smälter t ex), vars vänner i sin tur kommenterade hejvilt). Likaså ytterligare en annan vän som ofta lägger ut statuskommentarer med ett politiskt provocerande innehåll, och får igång folk både från höger och vänster.
Själv har jag på kul skummat ut tre ämnen som jag själv skrivit om, som skapat reaktioner.
Dessa tre är: ..att jag började äta LCHF-kost, ..att jag nästan aldrig dricker alkohol och nu för en tid sedan att jag tänkte låta bli att fira jul på traditionellt vis.
LCHF-statusen (den första) genererade drygt 70 kommentarer, där en del vänner startade en debatt värd en tv-studio. Alkoholstatusen skapade också ett visst förvånande engagemang. T ex tyckte en vän halvt på skämt, halvt på allvar att det är något hotfullt över när människor är nyktra..observera; de som är nyktra uppfattas som hotfulla, medan de som har en drog i sig uppfattas som helt normala., och när jag skrev om julen så undrade en vän varför jag gjorde ett "statement". (Kram på er förresten, för ni läser ju det här!)
Utan att gå in igen i själva sakfrågorna, så tänker jag att det ämnena har gemensamt är att de går utanför normen. (Eller gjorde, för nu äter ju var och varannan enligt LCHF).
Men, det var i början normbrytande att äta fett, när de flesta lärt sig att det ska ju vara helt fel och farligt. Samma med att inte dricka alkohol, när det betraktas som det normala och förväntade att göra på fester. Folk provoceras nästan av att man väljer bort det, tänk om de kunde vara lite nyfikna istället?
Numera står jag för det, men en gång i tiden hällde jag ut en martini i en av svärmors blomkrukor istället för att säga som det var..Och så det här med att inte fira jul i år..ja, jag har mina skäl, men inte speciellt många har frågat varför :)
För ett tag sedan var jag på en föreläsning med arbetskamrater. En rätt tjusig kvinna i 50+ åldern, Sara Lund, föreläste bland annat om fördomar och om att avvika från normen. Sara Lund heter egentligen Claes Schmidt och är en man. Men han föreläste som Sara, då han är transvestit. Han frågade om vi kände någon som berättat om att de var det, och jag tror inte det var någon som räckte upp handen...och det är ju inte så konstigt att folk inte vågar säga om de är transvestiter i smyg, (eller att de behöver vara det just i skymundan)..för vi pratar ju aldrig om det.
Han har rätt, vi välkomnar inte gärna det som är annorlunda.
Jag kan även dra parallellen till detta med funktionshinder, både synliga och osynliga. Om mamma och jag är på stan eller i affär ihop (hon sitter alltså i rullstol, som jag nämnt tidigare) så vänder sig expediterna till mig istället för till henne, när hon ska handla och jag står bredvid. Många verkar koppla ihop kroppslig förlamning med att även hjärnan är förlamad...visst är det märkligt?
I mitt arbete som skolkurator möter jag ofta elever (många!) som har neuropsykiatriska funktionshinder, t ex svåra uppmärksamhetsproblem, koncentrationssvårigheter etc, (uppmärksamhetsproblem har jag själv, men det kan väl inte många ha missat vid det här laget?..) och som skulle vilja vara öppna med det i skolan..men som inte vågar, för de vill inte vara avvikande. Från det "normala". I tonåren är det också som allra viktigast "att vara som alla andra". Men vad är egentligen normalitet i det här sammanhanget? Jag lovar återkomma när det gäller NP-funktionshinder en annan gång.
Hur som helst så är det synd, att haka upp sig för mycket på det som går utanför ramarna... för olikheter berikar. Det är ju rätt torrt att vara likriktad. Och vi har ju faktiskt ingen utveckling åt något håll, om vi alla vore likadana.
Så välkomna det som är annorlunda och var mer nyfiken!
